blondinulrik

Jag lamnade den charmiga staden bland bergen, Brasov, bakom mig och cyklade sydost ut mot Plotiesti. En stad jag valt att besoka enbart for att sova dar pa vagen mot Bulgarien istallet for att forsoka bemastre Bukarest trafikcirkus.
Jag lamnade aven en hemsk magsjuka med feber, spyor och diverse losare avfallsamnen bakom mig och kande mig ganska sa val till mods.

Utanfor staden delade vagen upp sig och jag foljde den mindre vagen, som var till for mer langsamtgaende fordon och trafiken blev genast mindre da vagen ledde in i skogen. Bergstopparna stack upp vid sidan om mig och den fina asfalten slingrade sig genom skogar och angar tills den till slut borjade att luta uppat och angarna fick ge vika for gammelskogen.


Vagen slingrade sig uppat kilometer efter kilometer och da och da kunde man titta uppat och mellan grenarna skymta runda klippblock som kikade fram bland tradkronorna flera hundra meter over vagen jag langsamt trampade upp for. Manga lastbilar passerade mig, vissa i otroliga hastigheter med tanke pa vagen, innan jag kom pp till toppen som markerades med ett fult gammalt sovjetmonument av betong. Regnet som legat i luften sedan gryningen slappte nu loss, dock var det ett svalt och skont duggregn som i kombination med bergsluften gjorde cyklingen behaglig.
Jag cyklade ned for berget i en valdans fart och neforsbackarna ville aldrig ta slut. Bromsarna fick ta en hel del stryk da vagen var minst sagt slingrig och i varje svang fick man se upp for lastbilar som genade i kurvorna.


Da jag intagit den dagliga dosen pasta medans jag kikat pa en herde som vallade kor i en back sa trampade jag de sista kiometrarna ut ur skogen och in i angslandsskapet. I en utav de sista kurvorna fick jag se resultatet av lastbilarnas enorma hastigheter: En langtradare som helt och hallet lag pa sidan, rutorna krossade och vagen delvis avsparrad av flera polisbilar. Jag fick en kansla av att detta inte var nagon unik handelse.

Det var som att Moder Natur hade tagit alla kullar fran de narmsta milen och dragit ihop dem till ett berg, berget jag just cyklat ned for. Angarna var helt platta och den smala och spikraka asfaltsvagen strackte sig mot Plotiesti som lag 3 mil framfor mig. Solen hade borjat skina och hade det inte varit for en sak sa hade det varit underbart; Trafiken. Langs med vagen lag det flera fabriker, godsstationer for tag samt grustag. Vagen var helt fylld av lastbilar som inte hade en tanke pa att ta hansyn till en stackars cyklist. Jag fick flera ganger styra ned i diket och under de ca 2 timmarna till Plotiesti sa andades jag mer avgaser an jag gjort i hela mitt liv.

Plotiesti korsades i rusningstrafik och den fula industristaden kandes otroligt ocharmig och exakt sa hemsk som ni dar hemma forestaller er en 'oststatsstad' (Faktum ar att detta ar den enda riktigt fula staden jag besokt hittils...)

Jag hittade ett vandrarhem dar ingen kunde engelska och efter en burgare och en hel del lask sa somnade jag gott. Jag funderar fortfarande pa varfor man pa lastbilshaket jag at pa sprutade ketchup ovanpa det ovsersta brodet i hamburgaren. Ett sant mysterium!

Dagen darpa vaknade jag tidigt och borjade att trampa, de forsta milen gick langs en starkt trafikerad vag och jag hade en latt huvudvark pga avgaserna da jag pa den sena formiddagen lamnade denna lastbilsvag och korde in pa en mindre landsvag. Flera byar passerades och da jag stannade vid en bensinstation for att kopa en glass och fylla pa vattenflaskorna sa fick jag ett trevligt samtal samt bade vatten och glass. Betala var det inte ens fragan om. Var finns dessa naringsidkare i Sverige?

Medans jag njot av glassen sa stannade en forbipassernade bil som styrdes av en man i bar overkropp och olmage.
'Where are you from?' Skrek mannen genom det nedvevade fonstret.
'Sweden' Svarade jag.
'You are crazy. I feel sorry for you' Skrek mannen med stark brytning och gasade raskt ivag.


Jag fortsatte langs vagen som var minst sagt enformig, enbart enorma falt syntes mellan byarna och det var sa platt sa att man nastan kunde se att jorden ar rund. Da den sista byn langs vagen passerades sa skulle det atersta 1 mil av grusvag enligt kartan. Verkligheten var dock annorlunda...

Jag cyklade langs ett vagnat av tiotalet traktorstigar langs med dessa enroma falt och da jag var mitt i sa kunde man bara se ett par trad vid horisonten. Ingenting annats stod upp. Det kandes som att vara i en blommande oken och jag foljde kompassen soderut da jag valde vagar i det hoga graset. Nagonstans kommer man alltid ut tankte jag, och det var precis vad jag gjorde. Byn jag kom ut i hade en pytteliten handelsbod dar jag stannade och kopte det lilla som fanns, det vill saga brod och bonor, innan jag cyklade vidare.

Jag borjade narma mig dagens slutmal, Dragos Voda, ett litet samhalle nara Bulgariska gransen, och da jag tankte talta nagonstans i narheten sa fyllde jag upp mina vattenflaskor med hjalp av nagra snalla tandlosa gummor som kom med bade vatten i en spann och tratt.

Medans jag cyklade de sista kilometrarna sa spejade jag efter nagot form av vattenhal dar jag kunde talta, jag ville ha mojlighet att tvatta av mig vagdammet, solkramen och svetten. Jag sag inte en enda pol innan jag passerade en skylt som berattade for mig att jag anlant till Dragos Voda.

Pa en smutsig tvargata till den asfalterade huvudvagen genom samhallet sa sag jag en grupp med ungar och 2 kvinnor. Jag cyklade dit och borjade prata. Barnen kunde lite enegelska, kvinnorna ingen alls, och efter nagra minuters skrattande diskussion sa fick jag lov att talta i deras tradgard. Jag var huvudattraktionen hos barngruppen hela kvallen och somnade gott efter fotbollsspel och charader..

Dagens efter sa cyklade jag ett par kilometer langs en spikrak tradall'e innan jag at upp gardagens inkopta bonor och brod vid en gammal vattenanlaggning. Fortsatte sedan den trista och raka vagen till Calastri dar jag kopte en karta for Bulgarien for mina sista Rumanska pengar och sedan tog jag farjan over till Silistra och den Bulgariska gransen.


Den bulgariska polisen var inte sa generos med sina leenden och jag fick den kanslan av hela Bulgarien. Det var inte otrevligt, verkligen inte, men det var inte alls samma gastfrihet och samma bemotande som i de andra landerna jag besokt under de senaste veckorna.

Den forsta dagen i Bulgarien blev harder an jag anat. Jag hade, av nagon helt oforklarlig anledning, fatt for mig att det skulle vara totalt platt anda fram till Svarta havet fran gransen, men sa var det inte. Det var massvis av kullar och cyklade man inte uppat sa rullade man nedat. Rakstrackorna var fa. Varmen var enorm och da det borjade bli kvall sa fann jag pa kartan 2 storre floder som skulle ligga i narheten. Jag fyllde upp mina vattenflaskor och kopte lite extra lyxig mat eftersom jag tyckte jag var vard det. Bananer, Farskt brod, Kex, Fetaost, Tomater samt en kall ol.

Val framme vid 'backarna' sa fanns det ingenting, inte ens en sanka dar det borde ha runnit en back. Jag cyklade till nasta by langs vagen och fick till svar att det var smaltbackar som bara fanns dar nagon vecka pa varen. Smart drag att ha med det pa en karta, verkligen!

Det var inte mycket annat att gora an att hitta en plats att talta utan vatten, vilket aven det var svart i dessa trakter som mest bestar av angar. Jag fann till slut ett litet skogsparti langs med en ang och lyckades, efter att ha fatt resans forsta punktering, hitta en bra plats for taltet. Tvattade av ansiktet, mer fanns det inte vatten till, och njot sedan av olen medans jag sag en enormt vacker solnedgang...

Dagen D vaknade jag av klockan tidigt, lagade punkteringen och anvande mitt sista vatten till att tvatta av den varsta meckar-skiten fran handerna. Medans jag trampade upp och ned over landsskapet sa tankte over det lustiga i att resans forsta punktering lagades samma dag som jag raknade med att na Svarta Havet.
Dagen D kallade jag dagen eftersom jag natten innan kollat pa kartan och sett att det var 150km kvar till Sunny Beach, dar jag skulle mota upp en god van. Jag har lovat mig sjalv att inte ga over 120km per dag, men jag var sugen pa att fa lite sallskap, en dusch samt att dricka lite kalla ol och gjorde darfor ett undantag.

Nagonstans mellan Terve, samhallet narmast dar jag taltat, och Svarta havet sa lamnade jag huvudeden och korde in i ett litet samhalle. Fann en mycket enkel men mysig restaurang dar jag slog mi ned i en plaststol under nagra vinrankor och avnjot 3 grillspet, brod, 2 coca-cola samt en strutglass for en tjuga. Vid bordet bredvid satt ett par gubbar och skrockade och pimplade ol.

Efter nagra timmars trampande sa skymtade jag nagot blatt vid horisonten, det jag sagt att jag ska cykla mot, Det Svarta Havet. Jag fick lite extra energi av synen och val framme vid kusten sa firade jag med en chokladbit.


Bara for att havet var natt sa var inte dagen slut, sanningen ar langt darifran...

Jag hade tankt mig att vagen jag nu skulle folja, langs med kusten, skulle vara som kustvagar i sodra Sverige, helt platta och lattrampade. Ack sa fel jag hade!

Vagen gick mellan turiststader och kommersen var pa topp, har var det som ett helt annat land och en pinnglass kostade lika mycket som hela min maltid jag tidigare pa dagen atit. Mellan dessa dyra stader sa fanna det enorma kullar dar vagen slingrade sig och hettan, trafiken och det faktum att jag redan avverkat 120km gjorde det hela till det jobbigaste hittils pa resan.

Vid den sista backen sa stannade jag sakert tusen ganger, bakom varje krok sa trodde ma att toppen skulle komma och vid den en nedforsbacke anda ned till Sunny Beach, men icke. Backarna tog aldrig slut utan slingrade sig kilometer efter kilometer. Efter varje nedforsbacke kom en ny kulle och den tata skogen gjorde att man inte sag nagon utsikt alls. Jag har inget emot att cykla i berg, tvartom sa alskar jag det, men att cykla utan att fa nagon utsikt ar som att arbeta utan lon. Dessutom stal inte bara skogen utsikten, den lokcade aven till sig massa smaflugor som standigt flog in i ogon och oron och var otroligt irriterande.

Efter manga svordommar sa stod jag till slut pa toppen, yr av kvallsolens hetta och med en enorm utsikt. Nedanfor sag jag hundratals hotell och efter att ha knappt en bild sa flog jag ned for backen i en enorm hastighet.


Val framme sa var det turistiga ett faktum. Forsaljare och inkastare overallt, tursittag, karuseller och all annat skit som jag ar allergisk mot. Jag skulle mota upp min van vid Lazur Diso och jag cyklade in i groten av turster och fragade en inkastare
'This is Sunny Beach, right?'

Att domma av hans paffa ansisktuttryck sa var jag ratt. Har existerar ingen turism som inte ar charter. Allra minst cykelturism.


I sunny beach sa hade jag nagra lata dagar med mangder av ol, mat och drinkar. Doppade fotterna i havet en enda gang och det far vara resans enda havsbad. Jag vet inte riktigt hur man gor pa en strand. Nagon far garna lara mig knepen for att passa in och njuta av strandlivet. Jag ser bara inte nojet i det hela...

Naja, Sallskapet var schysst och jag fick prata en hel del Svenska. Eller rattare sagt sa pratade jag bara Svenska.

Det var som att vara i Sverige, fast varmare. Det var kul i 2-3 dagar eftersom det var ett tag sen jag mott svenskar, narmare bestamt 2 manader sedan, men sedan fick det vara nog. Jag tycker synd om dem som lagger pengar pa att vara har i 2 veckor. Men a andra sidan, de flesta jag motte tyckte nog innerst inne synd om den 'Idioten med bonnabranna som cyklat hit sjalv..."