En snabbis i Sunny-Beach...
Hejsan god vanner!
Jag har natt mitt mal, Svarta Havet, vilket egentligen inte har varit sa mycket mer an just ett fysikt mal. Vagen har varit det egentliga malet!
Kartan ar uppdaterad:
Jag hade tankt att skriva ett langre inlagg om dagarna da jag plojde ned fran Transylvaniens berg och fram till Bulgariens kust dar jag nu befinner mig, men inget cybercafe i staden har mojlighet att ladda upp bilder och en bildlos reseblogg kanns inte sa kul. Men den berattelsen kommer, antagligen i miten pa veckan som kommer...
Jag ar nu i den ocharmiga staden Sunny-Beach, en helt historilos stad som faktiskt enbart bestar av Hotell, Barer, Discon och allskons skit som turister tycker om. Inga gator har nagra namn, allt ar hotellkomplex med pooler och kontrasten fran det norra Bulgarien ar enorm. Jag pratar svenska for forsta gangen sedan Estland och det blir en hel del pizza, ol och drinkar.
Jag ar kand bland Skandinaverna, dels for cyklingen, men framst for min enorma bonnabranna. Har fatt hora en hel del "Jassa, det ar du som ar han dar cyklisten", "Men halla, det ar ju du med brannan" etc. Jag har t.o.m fatt hora fran folk jag aldrig traffat att det talas om mig och min branna. Herregud!
Vad gor jag da har? Jo, en god van till mig ar har for en vecka och lite sallskap ar aldrig fel da man ska fira att man faktiskt natt fram till resans mal. Svarta Havet! Pga en lang historia sa har jag aven en del i ett dubbelrum pa ett hotell helt gratis. Pool, Nagon som baddar sangen at en och dessutom sa ater jag dem till konkurs vareviga morgon...
Jag har varit har i 2 natter, kom fram i forrgar ganska sa sent, och i morgon sa cyklar jag mot Istanbul.
Min plan har varit att ta en farja fran Ukraina, men den har slutat att ga. Reservplanen, att ta ett containerfartyg fran Burgas har ocksa visat sig svar da skeppet gar tidigast den 10 Augusti och jag vill inte vara stilla sa lange. Reservplanen till Reservplanen, att ta en farja fran Istanbul och till Trabzon har ocksa den gatt i stopet da det visat sig att rederiet konkursat...
Sa, min plan, som det verkar jus nu, ar att cykla till Istanbul pa nagon dag. Fran Istanbul ska jag forsoka fa med mi cykel pa ett tag osterut, antagligen till Kars. Fran Kars sa ska jag cykla in till Georgien och darifran flyga hem tll Sverige nagon gang runt den 20 Augusti. Jag koper min flygbiljett i Istanbul. Anledningen till att jag tar tag ar att jag helt enkelt inte hinner att cykla hela strackan utan att stressa en hel del och Georgien lockar mig mer an Turkiet.
Detta var en trist rapport fran den soliga stranden, nu ska jag ta en pilsner, hitta nagot atbart och sedan kanske ta mig ned till stranden for forsta gangen...
Ha det gott!
Jag har natt mitt mal, Svarta Havet, vilket egentligen inte har varit sa mycket mer an just ett fysikt mal. Vagen har varit det egentliga malet!
Kartan ar uppdaterad:
Min resväg. Klicka på kartan för att få upp den i ett fönster där du kan zooma, dra och leka...
- Visa min profil
- Skapa din egen resekarta eller reseblogg
- Compare cheap airfare at TripAdvisor
Jag hade tankt att skriva ett langre inlagg om dagarna da jag plojde ned fran Transylvaniens berg och fram till Bulgariens kust dar jag nu befinner mig, men inget cybercafe i staden har mojlighet att ladda upp bilder och en bildlos reseblogg kanns inte sa kul. Men den berattelsen kommer, antagligen i miten pa veckan som kommer...
Jag ar nu i den ocharmiga staden Sunny-Beach, en helt historilos stad som faktiskt enbart bestar av Hotell, Barer, Discon och allskons skit som turister tycker om. Inga gator har nagra namn, allt ar hotellkomplex med pooler och kontrasten fran det norra Bulgarien ar enorm. Jag pratar svenska for forsta gangen sedan Estland och det blir en hel del pizza, ol och drinkar.
Jag ar kand bland Skandinaverna, dels for cyklingen, men framst for min enorma bonnabranna. Har fatt hora en hel del "Jassa, det ar du som ar han dar cyklisten", "Men halla, det ar ju du med brannan" etc. Jag har t.o.m fatt hora fran folk jag aldrig traffat att det talas om mig och min branna. Herregud!
Vad gor jag da har? Jo, en god van till mig ar har for en vecka och lite sallskap ar aldrig fel da man ska fira att man faktiskt natt fram till resans mal. Svarta Havet! Pga en lang historia sa har jag aven en del i ett dubbelrum pa ett hotell helt gratis. Pool, Nagon som baddar sangen at en och dessutom sa ater jag dem till konkurs vareviga morgon...
Jag har varit har i 2 natter, kom fram i forrgar ganska sa sent, och i morgon sa cyklar jag mot Istanbul.
Min plan har varit att ta en farja fran Ukraina, men den har slutat att ga. Reservplanen, att ta ett containerfartyg fran Burgas har ocksa visat sig svar da skeppet gar tidigast den 10 Augusti och jag vill inte vara stilla sa lange. Reservplanen till Reservplanen, att ta en farja fran Istanbul och till Trabzon har ocksa den gatt i stopet da det visat sig att rederiet konkursat...
Sa, min plan, som det verkar jus nu, ar att cykla till Istanbul pa nagon dag. Fran Istanbul ska jag forsoka fa med mi cykel pa ett tag osterut, antagligen till Kars. Fran Kars sa ska jag cykla in till Georgien och darifran flyga hem tll Sverige nagon gang runt den 20 Augusti. Jag koper min flygbiljett i Istanbul. Anledningen till att jag tar tag ar att jag helt enkelt inte hinner att cykla hela strackan utan att stressa en hel del och Georgien lockar mig mer an Turkiet.
Detta var en trist rapport fran den soliga stranden, nu ska jag ta en pilsner, hitta nagot atbart och sedan kanske ta mig ned till stranden for forsta gangen...
Ha det gott!
Transfăgărăşan - Att cykla till Kebnekaisehojder
Transfagarasan byggdes mellan under den forsta halvan av 70-talet pa order av diktatorn Ceauşescu. Den skulle pa nagot satt vara en tillflyktsvag ifall landet blev anfallet, nagon som helst annan sammhallsnyttig funktion fyller den knappast. En vag som gar upp till 2034m, helt och hallet asfalterad och som inte passerar en enda by som inte uppstatt sedan vagen byggdes. Det finns gott om vagar runtom bergen som skulle vara mycket mer passande att rustra upp om man nu vill ha samhallsnytta for pengarna. Gratis var vagen inte heller, ungefar 6 000 000 kg dynamit anvandes och sisadar 40 soldater strok med vid byggandet som tog ungefar 4 ar. Detta for en vag pa runt 13mil...
Jag vaknade upp vid bergens fot och trots att skogen runt bergsstugan dar jag spenderat natten skymde bergens toppar sa mindes jag min forsta bild av bergen. Dagen innan hade jag cyklat ned mellan byarna langs en kulle och da jag stannat langs med traktorstigen for att fylla pa min vattenflaska sa hapnade jag da jag tittade upp och sag att molnen som doljde horisonten nu hade skingrat sig och blottade bergen. Carpathian-bergen. De berg jag skulle cykla over nasta dag. Statligt hoga och da jag stod dar och tog ett foto kandes det som en omojlighet att jag skulle over detta massiv bara 24 timmar senare...
Det var fortfarande relativt morkt ute da jag halv sju pa morgonen trampade upp for den forsta backen, av hur manga visste jag inte, men jag visste att det var fler, hogre och langre backar an jag nagonsin bestigit i sadeln. Vagen strackte sig mellan stora skogspartier av gran och desto hogre upp jag kom desto tatare blev kurvorna. De forsta 2 timmarna var jag sa gott som ensam pa vagen och jag fantiserade om de manga bjornar som lar finnas i trakten...
Da och da blev skogen glesare och man kunde se ned eller upp pa den vag som hade passerats eller som komma skulle under dagen och man kande verkligen hur man steg varenda meter man trampade. Jag holl en ganska lag hastighet pa runt 7km/h och vadret var pa min sida. En klarbla himmel och en sol som skymdes av endera berget och endera traden som kantrade min vag.
Plotsigt sag jag nagot prassla till pa min hogersida, lite langre fram, nagot som var for smalt for att vara en bjorn rusade ned i ravinen och forsvann bland nagra buskar. Skont tankte jag, som fatt nog av hundjakter, och fortsatte trampa. Hundra meter senare kom samma hund upp igen, nu i sallskap av tre andra byrackor varav den ena sag minst sagt farlig ut.
Vid vissa tillfallen i livet onskar man sig ett gevar. Eller i alla fallen liten pickadoll.
Med hundrana skallandes bakom mig forsokte jag fa upp farten trots den branta lutningen och efter nagra hundra meter var de borta. Jag stannade darfor och bevapnade mig med en pak for att ha ifall fler anfall skulle uppkomma. Vill ni att jag ska framsta som en sympatisk och snall person, fraga mig inte om mina asikter om hundar i osteuropa...
Min cykel och mitt vapen. Jag ska snart tillverka nagot styggare och plagsammare...
Jag hade bestamt mig for att ata frukost vid en utav de bergsstugor som lag langs vagen och da den smala asfaltstrackan for en langre stund strackte ut sig langs med en bergssida sa kunde man stundvis se "Stugan" langt borta,mellan mig och stugan var bergssidans sluttning och da och da kunde man se vagen puta ut ur skogen mot dalsidan till.
Tittar ni riktigt noga och har lasglasogonen fran Claes Ohlsson pa Er sa kan ni se en lastbil langre fram pa vagen.
I Sverige och de flesta lander jag bestigit berg i sa ar en bergsstuga just en bergsstuga, ett stalle dar man spenderar natten pa en bank eller en enkel sang eller rentav pa golvet. Langs denna vag var det dock annorlunda, har uppe fanns det ett fint hotell och runt 10 Souivenirforsaljare som salde allt ifran badbollar till nyckelringar och annat krimskrams. Vem i helskotta vill kopa ett plastmaskingevar pa 900meters hojd!?
Klockan var runt 9 da jag tryckt i mig 2 varma mackor samt laddat upp frontvaskan med 2 snickers jag kopt till overpris i en liten kiosk brevid maskingevarsforsaljaren och nu borjade turisterna vakna till liv. Flerbildar syntes och aven ett par motorcyklar. Precis dar jag borjade trampa sa stod en lastbil somlastade pa vandrare pa flaket och manga av demtittade pa mig med, vad det kandes som da, en tveksam blick.
Nagonstans dar borta precis dar det slatar ut sig och det grona blir till gult startade jag samma dag.
Nu borjade vagen att bli rejalt brant, inte sa att det var omojligt eller svart att cykla, men jobbigare. Jag visste att den storsta stigningen skulle komma i slutat av vagen upp och jag forsokte att spara mina krafter tills dess. Naturens skonhet och alla utsiktsplatser gjorde de manga pauserna till enkla val. Nu blev de tak som stanger in vagen lik en halvoppen tunnel flera, och desto fler man passerat desto storre blev backarna av smalt vatten som rann ned langs sidorna.
Langs med denna vagen,likt alla andra huvudleder i Rumanien, sa finns det skyltar varenda kilomtersom berattar avstandet till narmsta stad eller plats och dessa hade plagat mig de forsta kilometrana, man tror garna att manmissat den senaste skylten,men nar man valkommit sa nara att man kan se texten sa inser man att det ar 1km sedan den forra, inte 2...
Nar jag nu sag skylten och avstandet 3km sa insag jag att jag var nara tradgransen och de sista 2-3 kilometrarna av rena uppforsbackar. Fordonen blev nu fler och fler och flera av dem tutade,vinkade eller pa annat satt forsokte "pusha" mig. Den enda cyklisten de sett, vilket jag insag senare... Detta var sarskilt vanligt bland motorcyklisterna, jag tror varenda en av dem hejade pa mig langs vagen upp.
Nar traden sa gott som helst forsvunnit sa kunde jag se den beromda Norra sidans stigning. En vag som slingrade sig uppat, pa broar, langs med stup och over backar for sa langt som ogat rackte. Langst upp sag man ett hus, likt en prick vid bergets sida. Detta insag jag med kartans hjalp var vagens hogsta punkt, 2034meter upp ( Kebnekaise ar 2 104m for att jamfora med nagot.)
Jag hade bestamt mig for en langre paus da jag skulle laga mat och ta det lugnt innan de sista 2 kiometrarna av uppforsbacke, men jag var inte hungrig alls och suget efter att fa komma upp till toppen tog over sa efter bara 15 minuter av vilande och ett par navar notter och russin sa var jag i sadeln igen.
Nu passerade afalten allt langsammare under mina fotter och att man fran stund till stund kunde se serpentinvagen slingra sig in i oandligheten gjorde det psykiskt jobbigare an de forsta kilometrarna av skogsvag. Nu fanns det inte heller nagra trad som skuggade utan solens stralar gjorde mig svettig trots att temperaturen var mellan 10 och 15 grader.
Nar jag kommit uppen tredjedel av sista strackan och tittade ned sa var det som att titta pa den dar varsta bilbanan som man alltid onskade sig i julklapp som liten (ni killar vet?!); Slingrade perfekta asfaltsvagar som gick runt och runt oandligtmed bojar och krokar.
Efter en stunds cyklande sa stannade jag och svalkade av mig i en back och efter bara ett par meter sa angrade jag mitt handlande; molnen borjade namligen komma in underifran. Jag hade, innan svalkandet, bara tittat uppat och sett en klarbla himmel, men inte haft en tanke pa att jag faktiskt var i hojd med molnen. Vagen blev nu tackt av molnens tjocka dimma och fukten trangde sig in under trojan och det blev faktiskt rattsa kyligt.
Molnen och dess fuktiga omgivning varade inte manga minuter och snart igen uppenbarade sig solen och jag stannade vid en bred svang for att ta ett kort pa utsikten. Da jag gjort detta och vande mig om for att cykla vidare sa kunde jag barnsligt glatt konstatera att jag cyklat upp till snohojder, nagot som kandes otroligt schysst och jag och ett par Rumanska ungdommar agerade fotografer at varandra, poserandes pa snoberget som lag i skuggan bredvid vagen.
Tillslut var jag upe pa toppensom bestod av en sjo, massa smabodar med allt fran souvenirer till ol, glass och ost. Alla man hittils mott i Rumanien som kort Transfăgărăşan har pratat nastan enbart om sjon pa toppen, men jag tyckte att den sag ut somvilken bergssjo som helst.Visst var den vacker, men inget extra dirtekt.
Pannlampans ljus sogs upp av vaggarna och bergets kyla smittade av sig pa mig. Trots vindjackan sa fros jag. Jag cyklade lugnt och var radd for att fa mote, inte for trafiken i sig utan mest fort att jag skulle bli blandad och tvungen att stanna en stund i denna tranga och morka gang...
Blandad blev jag som tur var inte forran av solen som kom fram efter de 800meter av tunnel jag penetrerade. Nu lag nedforsbackarna framformig och man kunde se slingrig vag rulla fram over landsskapet anda fram till horisonten dar den lopte in i dalens skogspartier.
Forutom ett par stopp for foton och vatten sa lag jag i mellan 35 och 50 km/h hela tiden och det var sanlost skont efter dagens strapatser. Svangarna var farre, men langre pa denna sidan an pa den norra och man kunde branna pa rejalt, jag komupp i 62 km/h pa en raka...
Vagen gick nu krokigt langs med en sjo och det kom en hel del uppforsbackar, vilket jag inte hade raknat med skulle vara varken sa langa eller sa branta som de faktiskt var. De sog kraften ur mig och da halften av dem var passerade sa borjade regnet att vraka ned. Da jag fortfarande var ratt manga meter over havet sa var det kyligt, och da jag blev dygnsur sa blev det rejalt kallt.
Till sist kom jag fram till den damm som var sjons slut och dar borjade askan att mullra. Jag stannade och kopte en grillad majskolv for att fa varme och energi och cyklade sedan vidare nedat.
Flera tunnlar passerades och i en utav de langre var jag nara att vurpa. Lat som jag ar sa brydde jag mig inte om att ta fram min pannlampa utan chansade pa god asfalt (Varfor i helsike gor man den chansingen i Rumanien???) och korde i en hala djup som ett barnahuvud. Arg och kall sa kom jag snabbt pa fotter, eller sager man 'pa pedaler', igen och fortsatte nedat, de halvdomnade handerna konstant tryckande pa bromshandtagen och blicken standigt pendlande mellan vagens halor och de narmsta svangarna for att se hur mycket jag skulle kunde gena i dem utan att frontalkrocka.
Det, av en handfull, slott som anses vara Drakulas slott passerades men da det osregnade och askade sa struntade jag i att klattra upp i det. Dock kan jag saga att jag sett Drakulas slott i ett rejalt askovader med blixtar och en svart himmel.
Blixtarna lyste upp vagen da jag kom in i det forsta samhallet. Som vanligt visste jag inte vart jag skulle spendera natten och min plan hade, sedan morgonen, varit att spanna upp taltet nagonstans langs en flod jag sett ut pa min karta. Da regnvadret var i full gang och inte sag ut att bli battre sa lade jag min plan i fickan och tog in pa ett gasthus. Visserligen en liten bit over budgeten, men valbehovligt efter dagens provning.
Pa kvallen snackade jag med ett gang Romaner och en spanjor och de bjod mig pa kvallsmat; Grillad kyckling, Flaskkottlett och Fisk. Alltsammens skoljdes ned med hemmagjort vin som den tjocka och glada spanjoren hallde upp fran flera 2-literspet.
Jag somnade som ett barn runt 20.00 efter vad som var resans basta dag. Utan tvekan!
LAMNA EN KOMMENTAR OM NI LASER, ANNARS SKICKAR JAG ETT GANGA RUMANSKA HUNDAR EFTER ER!
Mer info om Transfăgărăşan finns har!
Jag vaknade upp vid bergens fot och trots att skogen runt bergsstugan dar jag spenderat natten skymde bergens toppar sa mindes jag min forsta bild av bergen. Dagen innan hade jag cyklat ned mellan byarna langs en kulle och da jag stannat langs med traktorstigen for att fylla pa min vattenflaska sa hapnade jag da jag tittade upp och sag att molnen som doljde horisonten nu hade skingrat sig och blottade bergen. Carpathian-bergen. De berg jag skulle cykla over nasta dag. Statligt hoga och da jag stod dar och tog ett foto kandes det som en omojlighet att jag skulle over detta massiv bara 24 timmar senare...
Det var fortfarande relativt morkt ute da jag halv sju pa morgonen trampade upp for den forsta backen, av hur manga visste jag inte, men jag visste att det var fler, hogre och langre backar an jag nagonsin bestigit i sadeln. Vagen strackte sig mellan stora skogspartier av gran och desto hogre upp jag kom desto tatare blev kurvorna. De forsta 2 timmarna var jag sa gott som ensam pa vagen och jag fantiserade om de manga bjornar som lar finnas i trakten...
Da och da blev skogen glesare och man kunde se ned eller upp pa den vag som hade passerats eller som komma skulle under dagen och man kande verkligen hur man steg varenda meter man trampade. Jag holl en ganska lag hastighet pa runt 7km/h och vadret var pa min sida. En klarbla himmel och en sol som skymdes av endera berget och endera traden som kantrade min vag.
Plotsigt sag jag nagot prassla till pa min hogersida, lite langre fram, nagot som var for smalt for att vara en bjorn rusade ned i ravinen och forsvann bland nagra buskar. Skont tankte jag, som fatt nog av hundjakter, och fortsatte trampa. Hundra meter senare kom samma hund upp igen, nu i sallskap av tre andra byrackor varav den ena sag minst sagt farlig ut.
Vid vissa tillfallen i livet onskar man sig ett gevar. Eller i alla fallen liten pickadoll.
Med hundrana skallandes bakom mig forsokte jag fa upp farten trots den branta lutningen och efter nagra hundra meter var de borta. Jag stannade darfor och bevapnade mig med en pak for att ha ifall fler anfall skulle uppkomma. Vill ni att jag ska framsta som en sympatisk och snall person, fraga mig inte om mina asikter om hundar i osteuropa...
Min cykel och mitt vapen. Jag ska snart tillverka nagot styggare och plagsammare...
Jag hade bestamt mig for att ata frukost vid en utav de bergsstugor som lag langs vagen och da den smala asfaltstrackan for en langre stund strackte ut sig langs med en bergssida sa kunde man stundvis se "Stugan" langt borta,mellan mig och stugan var bergssidans sluttning och da och da kunde man se vagen puta ut ur skogen mot dalsidan till.
Tittar ni riktigt noga och har lasglasogonen fran Claes Ohlsson pa Er sa kan ni se en lastbil langre fram pa vagen.
I Sverige och de flesta lander jag bestigit berg i sa ar en bergsstuga just en bergsstuga, ett stalle dar man spenderar natten pa en bank eller en enkel sang eller rentav pa golvet. Langs denna vag var det dock annorlunda, har uppe fanns det ett fint hotell och runt 10 Souivenirforsaljare som salde allt ifran badbollar till nyckelringar och annat krimskrams. Vem i helskotta vill kopa ett plastmaskingevar pa 900meters hojd!?
Klockan var runt 9 da jag tryckt i mig 2 varma mackor samt laddat upp frontvaskan med 2 snickers jag kopt till overpris i en liten kiosk brevid maskingevarsforsaljaren och nu borjade turisterna vakna till liv. Flerbildar syntes och aven ett par motorcyklar. Precis dar jag borjade trampa sa stod en lastbil somlastade pa vandrare pa flaket och manga av demtittade pa mig med, vad det kandes som da, en tveksam blick.
Nagonstans dar borta precis dar det slatar ut sig och det grona blir till gult startade jag samma dag.
Nu borjade vagen att bli rejalt brant, inte sa att det var omojligt eller svart att cykla, men jobbigare. Jag visste att den storsta stigningen skulle komma i slutat av vagen upp och jag forsokte att spara mina krafter tills dess. Naturens skonhet och alla utsiktsplatser gjorde de manga pauserna till enkla val. Nu blev de tak som stanger in vagen lik en halvoppen tunnel flera, och desto fler man passerat desto storre blev backarna av smalt vatten som rann ned langs sidorna.
Langs med denna vagen,likt alla andra huvudleder i Rumanien, sa finns det skyltar varenda kilomtersom berattar avstandet till narmsta stad eller plats och dessa hade plagat mig de forsta kilometrana, man tror garna att manmissat den senaste skylten,men nar man valkommit sa nara att man kan se texten sa inser man att det ar 1km sedan den forra, inte 2...
"The Transfăgărăşan or DN7C is the highest and most dramatic paved road in Romania"
Nar jag nu sag skylten och avstandet 3km sa insag jag att jag var nara tradgransen och de sista 2-3 kilometrarna av rena uppforsbackar. Fordonen blev nu fler och fler och flera av dem tutade,vinkade eller pa annat satt forsokte "pusha" mig. Den enda cyklisten de sett, vilket jag insag senare... Detta var sarskilt vanligt bland motorcyklisterna, jag tror varenda en av dem hejade pa mig langs vagen upp.
Nar traden sa gott som helst forsvunnit sa kunde jag se den beromda Norra sidans stigning. En vag som slingrade sig uppat, pa broar, langs med stup och over backar for sa langt som ogat rackte. Langst upp sag man ett hus, likt en prick vid bergets sida. Detta insag jag med kartans hjalp var vagens hogsta punkt, 2034meter upp ( Kebnekaise ar 2 104m for att jamfora med nagot.)
Nu passerade afalten allt langsammare under mina fotter och att man fran stund till stund kunde se serpentinvagen slingra sig in i oandligheten gjorde det psykiskt jobbigare an de forsta kilometrarna av skogsvag. Nu fanns det inte heller nagra trad som skuggade utan solens stralar gjorde mig svettig trots att temperaturen var mellan 10 och 15 grader.
Nar jag kommit uppen tredjedel av sista strackan och tittade ned sa var det som att titta pa den dar varsta bilbanan som man alltid onskade sig i julklapp som liten (ni killar vet?!); Slingrade perfekta asfaltsvagar som gick runt och runt oandligtmed bojar och krokar.
"The northern section is used as a part of yearly cyclist competitions Tour of Romania . The difficulty of this section is considered to be very similar to Hors Categorie climbs (literally beyond categorization) in the Tour de France." - Wikipedia.
Efter en stunds cyklande sa stannade jag och svalkade av mig i en back och efter bara ett par meter sa angrade jag mitt handlande; molnen borjade namligen komma in underifran. Jag hade, innan svalkandet, bara tittat uppat och sett en klarbla himmel, men inte haft en tanke pa att jag faktiskt var i hojd med molnen. Vagen blev nu tackt av molnens tjocka dimma och fukten trangde sig in under trojan och det blev faktiskt rattsa kyligt.
Molnen och dess fuktiga omgivning varade inte manga minuter och snart igen uppenbarade sig solen och jag stannade vid en bred svang for att ta ett kort pa utsikten. Da jag gjort detta och vande mig om for att cykla vidare sa kunde jag barnsligt glatt konstatera att jag cyklat upp till snohojder, nagot som kandes otroligt schysst och jag och ett par Rumanska ungdommar agerade fotografer at varandra, poserandes pa snoberget som lag i skuggan bredvid vagen.
Sno!? Det har skulle ju for helsike vara en sol-och-badsemester!!
En blick pa kartan sade mig att toppen var mindre an 1km bort och fortfarandeglad efter snoincidenten sa cyklade jag uppatriktigt langsamt och med ett ora-till-ora-le'ende som bara Halvan kan ha... Jag holl pa att sladda i en spilld "Slush-Puppie" pa toppen, men jag klarade mig...
Flera bildar tutade nu och vinkade och i en utav de sista rakstrackorna sa motte jag nu det led av vandrare som jag ett par timmar senare setts lastas pa en lastbillangre ned. Den forsta och den sista av dem,vilket jag antar var guider, skrev "Bravo, Comeon, good job" och flera av vandrarna emellandem apploderade. Det vara bara att nagon skulle ha skrikit "Honom ska vi ha" sa hade Ferdinand-likheten varit total...
Tillslut var jag upe pa toppensom bestod av en sjo, massa smabodar med allt fran souvenirer till ol, glass och ost. Alla man hittils mott i Rumanien som kort Transfăgărăşan har pratat nastan enbart om sjon pa toppen, men jag tyckte att den sag ut somvilken bergssjo som helst.Visst var den vacker, men inget extra dirtekt.
Vad ar upp och vad ar ned? Vem ar Bjorn och vem ar Benny? 2 standiga fragor...
Jag kopte en kulglass och satte mig och njot av utsikten samtidigt som jag kunde se ett par morka moln komma in langre bort bakom mig. Jag bestamde mig darfor att cykla mot en tunnel ett par meter bort, den tunnel som leder vagen rakt igenom en utav de hogsta topparna i massivet. Innan tunneln sa stannade jag pa en liten parkering for att ta fram en vindjacka och min pannlampa och da jag gravde i min vaska sa kom en Rumansk man fram. Han och hans fruga var dar pa semester och efter bara nagon minut sa satt jag i deras husvagn och at grillad kyckling, drack ol och at brod. Alltt medans det daliga vadret blaste forbi utanfor."...Jag har prövat nästan allt som finns att välja på:
campa, hyra båtar, paddla, cykla eller gå..."
Som uppvarmning infor nedforsbackarna sa avslutades den norra sidan med en sup av lokal sort i husvagnen och darefter sa klickade jag igang pannlampan och cyklade in i morkret. Tunneln var helt och hallet oupplyst och forutom de forsta och sista metrarna da solen lyste upp den halvskumt sa var det becksvart. campa, hyra båtar, paddla, cykla eller gå..."
Pannlampans ljus sogs upp av vaggarna och bergets kyla smittade av sig pa mig. Trots vindjackan sa fros jag. Jag cyklade lugnt och var radd for att fa mote, inte for trafiken i sig utan mest fort att jag skulle bli blandad och tvungen att stanna en stund i denna tranga och morka gang...
Blandad blev jag som tur var inte forran av solen som kom fram efter de 800meter av tunnel jag penetrerade. Nu lag nedforsbackarna framformig och man kunde se slingrig vag rulla fram over landsskapet anda fram till horisonten dar den lopte in i dalens skogspartier.
Forutom ett par stopp for foton och vatten sa lag jag i mellan 35 och 50 km/h hela tiden och det var sanlost skont efter dagens strapatser. Svangarna var farre, men langre pa denna sidan an pa den norra och man kunde branna pa rejalt, jag komupp i 62 km/h pa en raka...
Varldens vackraste vag enligt manga,bland annat ett TV-program kallat TopGear, nagon somser pa TV som vet?
Efter langt over 10km av ren nedforsbacke sa gick vagen mer och mer in i ett skogsparti och snart blev nedforsbackarna till rakstrackor och solen gick imoln. Skogens fuktiga miljo och solens franvaro gjorde det en gnutta kyligt och de graa molnen jag kunde se gjorde mig orolig. Jag visste att det skulle bli regn forr eller senare....Vagen gick nu krokigt langs med en sjo och det kom en hel del uppforsbackar, vilket jag inte hade raknat med skulle vara varken sa langa eller sa branta som de faktiskt var. De sog kraften ur mig och da halften av dem var passerade sa borjade regnet att vraka ned. Da jag fortfarande var ratt manga meter over havet sa var det kyligt, och da jag blev dygnsur sa blev det rejalt kallt.
Tank om det anda kunde vara sa har harligt for gamnan pa min cykelsemester...
Maten jag tankte att laga fick vanta, energin kom istallet fran notter, russin och snickers. Strackan langs med sjon var vacker, men den allt samre asfalten och regnets kyla gjorde den dryg, speciellt i backarna. Uppforsbackarna var sega av uppenbara skal, nedforsbackarna var inte njutningsfulla pa grund av kylan och groparna som jag standigt lyckades pricka...Till sist kom jag fram till den damm som var sjons slut och dar borjade askan att mullra. Jag stannade och kopte en grillad majskolv for att fa varme och energi och cyklade sedan vidare nedat.
Flera tunnlar passerades och i en utav de langre var jag nara att vurpa. Lat som jag ar sa brydde jag mig inte om att ta fram min pannlampa utan chansade pa god asfalt (Varfor i helsike gor man den chansingen i Rumanien???) och korde i en hala djup som ett barnahuvud. Arg och kall sa kom jag snabbt pa fotter, eller sager man 'pa pedaler', igen och fortsatte nedat, de halvdomnade handerna konstant tryckande pa bromshandtagen och blicken standigt pendlande mellan vagens halor och de narmsta svangarna for att se hur mycket jag skulle kunde gena i dem utan att frontalkrocka.
Det, av en handfull, slott som anses vara Drakulas slott passerades men da det osregnade och askade sa struntade jag i att klattra upp i det. Dock kan jag saga att jag sett Drakulas slott i ett rejalt askovader med blixtar och en svart himmel.
Blixtarna lyste upp vagen da jag kom in i det forsta samhallet. Som vanligt visste jag inte vart jag skulle spendera natten och min plan hade, sedan morgonen, varit att spanna upp taltet nagonstans langs en flod jag sett ut pa min karta. Da regnvadret var i full gang och inte sag ut att bli battre sa lade jag min plan i fickan och tog in pa ett gasthus. Visserligen en liten bit over budgeten, men valbehovligt efter dagens provning.
Pa kvallen snackade jag med ett gang Romaner och en spanjor och de bjod mig pa kvallsmat; Grillad kyckling, Flaskkottlett och Fisk. Alltsammens skoljdes ned med hemmagjort vin som den tjocka och glada spanjoren hallde upp fran flera 2-literspet.
Jag somnade som ett barn runt 20.00 efter vad som var resans basta dag. Utan tvekan!
LAMNA EN KOMMENTAR OM NI LASER, ANNARS SKICKAR JAG ETT GANGA RUMANSKA HUNDAR EFTER ER!
Mer info om Transfăgărăşan finns har!
En ovaligt vanlig dag i Rumanien
Bilderna samt texten ligger inte centrerade i deta inlagg pga blogg.se ar ett sjuhelvetes daligt alternativ for resedagbocker. Nasta resa blir det nagot annat resedagbokskoncept...
Jag vaknade tidigt, redan fore sju, och utanfor mit talt hade det redan borjat att ljusna. Jag hade campat bredvid en sjo dar ett par andra fiskare ocksa spenderat natten och da de roat sig med att spela skyhog zigienar-bompa pa bilstereon hela natten sa var jag inte speciellt utvilad. Varldsmusik i all ara, men inte klocka 04.00...
Nar klockan passerat 9 var solen redan skrammande het och jag cyklade ut pa en mindre grusvag som lutade latt uppat under ett par kilometer. Mangs smabyar passerades medans jag skakade fram i det torra gruset och pa akrana mellan byarna arbetade maniskor och hastar tillsammans for att samla in och torka det lie-klippta graset.
Nagra kilomtere in pa grusvagen sa blev byarna allt farre och till slut kom ja till en T-korsning som inte fanns med pa min annars extremt valdetaljerade karta som jag inhandlat. Det fanns ingen skylt alls, dock tyckte byborna att ett par stora Jesus-statyer var val investerade pengar...
Inget hall verkade mer ratt an det andra da vagarna var exakt lika stora (naja...) sa jag valde det hall som kompassen tyckte var ratt. Efter lite medut nedat sa kom jag in till annu en korsning dar den ena vagen ledde in i ett skogsparti medans den andra ledde in till en by. Jag korde in i byn och fragade en tunn gammal tandlos man at vilket hall jag skulle. Han pekade tillbaka in i skogspartiet och jag vande pa ekipaget och fortsatte rulla nedat.
Nagra kilomtere senare sa blev grusvagen till flera grusvagar och jag valde att folja den som var storst, det vill saga precis sa stor att en personbil kunde kora pa den, och efter en kilometer backig terrang sa blev vagen till en aker av torkad lera och efter denna aker var vagen mer likt en stig. En sonderregnad sadan.
Jag stallde cykeln och vandrade ett par hundra meter in pa stigen for att se ifall den blev battre och nagonstans under denna stracka sa lyckades jag kora ned benet rejalt i en lerhala. Vad de sura leran kom ifran vet jag inte da det varit stekhett den senast veckan... Skon som jag sa fint lagat med staltrad och bomullsnore blev till en jordklump och efter bara ett par meter sa lossnade sulan helt och hallet.
En snabb march tillbaka till cykeln och ett skobyte till mina flipflops blev nasta steg. Spontant sa kandes lervagen helt fel, aven om den var i ratt rikting, enligt kartan sa skulle det vara en nagot storre vag, sa jag cyklade ned for backen igen och tog en avstickare som ledde till en annu mindre och helt igenvaxt stig, nasta avstickare ledde till ett mindre grustag. Att vanda om helt och cykla upp till gubben som visat vagen var jag inte sugen pa sa jag cyklade tillbaka till lervagen...
Jag ledde och slet cykeln ett par hundra meter, fotterna slirade ut flipflopsen i den bitvis hala leran och flugorna surrade konstant runt ansiktet. Da stigen battrat sig nagot sa kunde jag cykla i sisadar 5km/h och flera ganger sa holl jag pa att valta. Efter bara en eller tva kilkometer, men over en timmes ledande, sa kom jag fram till en korsning dar en gammal skylt visade vagen, en bergsstuga skulle vara at hoger 2km och en utsiktsplats 400m at vanster.
Jag stallde cyklen och sprang de 400metrarna med kartan i handen och jag fick stanna tvart da jag kom ut pa en klippavsats med en enorm utsikt over en flod, skogsbekladda bergstoppar samt lite langre ned en vag. Den vag jag forsokt att finna.
Val tillbaka till cykel sa foljde jag den andra stigen ned. Det sluttade enormt och att sitta pa hojen var otankbart de forsta hundratals metrarna. Underlaget bestod mestadels av lov och vissa kvistar fran den vackra lovskog som omringade ravinen jag vandrade i och bromsarna slirade nedat precis sa fort att jag kunde leda med...
Nagra hundra hojdmeter senare kunde jag nu sitta pa den brant lutade cykeln och med skinkorna snuddandes vid det pa pakethallaren fastspanda liggunderlaget sa kunde jag bromsa mig ned for branterna. Jag kom ut ur den tata skogen just vid nagon sorts rastplats dar en familj avnjot helgens sista dag. Jag fragade efter vagen och fick inte bara ett korrekt svar utan aven massa fika och frukt samt en pratstund i nastan en timme.
Da fikan var klar foljde jag den flod jag forut sett fran ovan och bade jag och floden fardades i en ravin mellan hoga kullar och bergstoppar, mellan en utav kullarna svangde jag in pa en mindre landsvag och foljde en back uppat i det kulliga landsskapet. Overallt langs med backen satt det semesterfirare med sina bilar, partytalt och grillar. Tjejerna solade, mannen drack ol och barnen badade och lekte i backen. Miljon var vacker och trots att jag svettades sa att det rann sa var det inte sa jobbigt da utsikten avledde tankarna pa hur jobbigt det borde vara...
Jag stannade senare i ett samhalla da jag kopte tva Langosh, en med vitlok, Graddfil och ost och en med sylt. Otroligt gott och mycket energi for den tian jag betalade. Ett kompisgang i min alder blev nyfikna pa mig och min resa och de skrattade, gav mig rad om den kommande rutten och konstaterade att jag var galen...
Langoshen korde runt rejalt i magen och vitlokssmaken lag kvar langs hela strackan de sista jobbiga kilometrarna upp for den slingrande vagen. Till slut kunde jag konstatera at jag var sa hogt upp som jag skulle for dagen da jag kunde se den ravin som jag enligt kartan snart skulle cykla genom. De tva bergssidorna stod likt en port i fjarran och med blicken fast mot denna port trampade jag pa i rask takt.
Framme vid bergsmassivets entre sa stannade jag vid en asna och tog ett kort samt at lite notter innan dess att jag svichade ned for den delvis ganska fina asfaltsvagen. Vaggarna runtomkring mig pekade rakt uppat och det var flera broar som den forsande backen passerade under, rinnandes fran hoger till vanster sida om vagen om vartannat.
Den nastan halvmilslanga nedfosbacken i skrevan ledde mig ned till ett samhalle dar jag kopte en glass och fortsatte in pa smavagar av pressat grus langs med diverse gardar och skjul.
Nagra kilometer senare svangde jag in pa en halig grusvagen och denna slutade i den lilla by varifran en annu mindre vag skulle lata mig komma till nasta smaby.
Jag cyklade runt i byn men fann ingen vag, lurigt tankte jag, det skulle enligt kartan vara en bilvag och en sadan missar man inte sa latt. Jag fragade tva man, den ena med ett lustigt flin och en hog hatt, den andra med en stor lie och snickarbrallor.
Mannen med flinet dunkade mig i ryggen och pekade pa min vattenflaska och fragade ^Apa?^, vilket betyder vatten pa Rumanska. Jag nickade och han visade mig vagen till byns brun dar han hissade ned en hink vilken kom tillbaka med iskallt vatten.
^In romania apa no problem^ sa mannen och visade mig sedan den bilvag jag skulle folja.
Detta ar en ^Mindre bilvag^ i Rumanien. Den har ett nummer. Den existerar.
Da jag sag bilvagen sa forstod jag faktiskt hur jag kunnat missa den, en igenvaxt traktorstig som ledde rakt upp for en grasbekladd kulle. Jag foljde denna stig och graset var ganska mjukt at kora pa, som omvaxling fran alla harda grusvagar, men det gick sakta sakta uppat i den rejala branten. Uppe pa kronet sa var det ett hav av grona kullar som var utsikten och jag foljde en utav dessa kullars ^kamm^ tills dess att vagen ledde nedat till nasta by.
Byar som den jag nu kom till trodde jag knappast existerade i Europa.
Byn bestod av ett fatal hus som lag mitt pa en ang och de enda tva vagarna som ledde bort fran byn var av samma stigkvalite som den vag jag nyss foljt. Inga bilar syntes till och mitt pa angen dar byn var placerad stod en man. Mannen vallade en enda ko och hans enorma buk tittade oforskamt ut genom den oppna shortan. Jag halsade och han pekade mot en av de tva vagarna som ledde ut fran byn och jag fortsatte pa denna vag upp langs en av de manga branterna som omringade byn.
Halvvags upp kom jag till en trafikstockning, mitt ute i ingenstans. En traktor blockerade stigen for en personbil som varit modig, eller dum, nog att folja den obefintliga stigen. Till denna stockning kom nu en svensk blond kille med svetten droppandes fran pannan och lite senare annu en traktor. Det som hade kunnat vara en lustig scen ur en Hallansk sommarbuskis var nu min verklighet och efter en stund hade jag passerat denna folksamling. Jag tror att de var lika forvanade over att se mig som jag var over att hita en trafikstockning och att denna incident inte bara var ^dagens handelse^ for dem, utan att den aven kvalificerat sig in som ^Veckans handelse^...
Nu foljde ett par kilometer i den heta kvallsolen da jag helt utan skugga cyklade langs med en sanlost vacker miljo. De grasbekladda kullarna tackte landskapet sa langt ogat nadde och efter varje uppforsbacke jag kampade mig upp for sa uppenbarade sig annu en sanslost vacker utsikt. Da dagens sista uppforsbacke var passerad sa overgick stigen till en gropig grusvag och staden Blaj skymtades i fjarran, liggande vid en flod och angar runt omkring sig. Jag gasae pa rejalt nedfor den torra backen och dammet virvlade upp overallt, likt under en resa pa ett lastbilsflak over Afrikas torrare delar sa blev bade jag och cykeln gyllenbruna och med denna kulor sa rullade jag kvarten senare in i Blaj.
Jag stannade bara snabbt i staden och kopte lite tomater till kvallens tankta middag och cyklade snare ut ur staden soderut. Stannade vid ett skjul dar en familj satt i kvallsolen och fick mina vattenflsakor fyllda infor kvallens camping. Blev dessutom erbjuden en dotter men jag tackade nej, ett beslut som lika mycket byggde pa moraliska principer an pa det faktum att hon bara hade en halv uppsattning tander samt det faktum att dusha och bada inte verkade vara hennes hobby...
Jag cyklade just sa langt att de inte kunde se mig varefter jag senare svangde av de stora vagen och korde ned mot floden till ett omrade som verkade obefolkat. Perfekt for bad och taltning. Da jag lagt ut taltet for att torka bort morgonens dagg innan uppsattningen sa kom en arg hund fram. Jag grabbade tag i en pinne och efter en minuts dodlage sa kom en man fram ur det buskage som skiljde mig fran floden. Han kunde ingen engelska men vi lyckades halla en mindre konversation dar jag fick fram att det var ok att talta dar aven fast det inte var en camping.
Jag la ut min halvfuktiga handuk for torkning bredvid taltet och hagde av vaskorna fran cykeln. Da jag var klar med detta och tankte ta mig ett dopp sa kom mannen fram igen och efter bara nagon minut sa erbjod han mig att sova hemma hos honom. Med nagra kolsvarta moln pa ingang sa var beslutet latt och jag plockade ihop mina saker medans mannen packade ihop sitt fiskespo och hans hund jagade flugor.
Medans vi cyklade nagon kilometer sa undrade jag en hel del om hur hans bostad skulle se ut. Mannen var ikladd endast badbyxor och en keps med reklam for vad jag antar var nagon mjolsort och han sag inte ut att vara en formogen herre. Jag antog att jag skulle fa tvatta mig fran en spann vatten och sova pa golvet pa mitt liggunderlag. Inte for att det skulle vara daligt pa nagot satt eller for att jag var orolig utan mer for att jag gillar att fantisera och gissa.
Nattens boende...
Val inne i samhallet sa halsade mannen pa alla de maniskor som en vanlig kvall sitter pa de bankar som alltid finns utplacerade utanfor husen langs med huvudvagen och efter att ha svangt in pa gardsplanen utanfor hans hus sa fick jag halsa pa hans fru.
Val inne i huset, som hade en sliten fasad, sa visade det sig att skenet bedrog mig. Dar inne fanns ett nytt badrum, tva rum vardera innehallande en platt/TV och den ena aven en ny dator med internet. Jag visade dem min resvag med hjalp av Google-maps och efter en rejal kvallsmaltid och lite fanta sa somnade jag gott ensam i ett rum med en bred sang baddad med nytvattade lakan...
Folk undrar varfor jag reser ensam - Jag reser sjalv, men sallan ensam...
Jag vaknade tidigt, redan fore sju, och utanfor mit talt hade det redan borjat att ljusna. Jag hade campat bredvid en sjo dar ett par andra fiskare ocksa spenderat natten och da de roat sig med att spela skyhog zigienar-bompa pa bilstereon hela natten sa var jag inte speciellt utvilad. Varldsmusik i all ara, men inte klocka 04.00...
Nar klockan passerat 9 var solen redan skrammande het och jag cyklade ut pa en mindre grusvag som lutade latt uppat under ett par kilometer. Mangs smabyar passerades medans jag skakade fram i det torra gruset och pa akrana mellan byarna arbetade maniskor och hastar tillsammans for att samla in och torka det lie-klippta graset.
Nagra kilomtere in pa grusvagen sa blev byarna allt farre och till slut kom ja till en T-korsning som inte fanns med pa min annars extremt valdetaljerade karta som jag inhandlat. Det fanns ingen skylt alls, dock tyckte byborna att ett par stora Jesus-statyer var val investerade pengar...
Inget hall verkade mer ratt an det andra da vagarna var exakt lika stora (naja...) sa jag valde det hall som kompassen tyckte var ratt. Efter lite medut nedat sa kom jag in till annu en korsning dar den ena vagen ledde in i ett skogsparti medans den andra ledde in till en by. Jag korde in i byn och fragade en tunn gammal tandlos man at vilket hall jag skulle. Han pekade tillbaka in i skogspartiet och jag vande pa ekipaget och fortsatte rulla nedat.
Nagra kilomtere senare sa blev grusvagen till flera grusvagar och jag valde att folja den som var storst, det vill saga precis sa stor att en personbil kunde kora pa den, och efter en kilometer backig terrang sa blev vagen till en aker av torkad lera och efter denna aker var vagen mer likt en stig. En sonderregnad sadan.
Jag stallde cykeln och vandrade ett par hundra meter in pa stigen for att se ifall den blev battre och nagonstans under denna stracka sa lyckades jag kora ned benet rejalt i en lerhala. Vad de sura leran kom ifran vet jag inte da det varit stekhett den senast veckan... Skon som jag sa fint lagat med staltrad och bomullsnore blev till en jordklump och efter bara ett par meter sa lossnade sulan helt och hallet.
En snabb march tillbaka till cykeln och ett skobyte till mina flipflops blev nasta steg. Spontant sa kandes lervagen helt fel, aven om den var i ratt rikting, enligt kartan sa skulle det vara en nagot storre vag, sa jag cyklade ned for backen igen och tog en avstickare som ledde till en annu mindre och helt igenvaxt stig, nasta avstickare ledde till ett mindre grustag. Att vanda om helt och cykla upp till gubben som visat vagen var jag inte sugen pa sa jag cyklade tillbaka till lervagen...
Jag ledde och slet cykeln ett par hundra meter, fotterna slirade ut flipflopsen i den bitvis hala leran och flugorna surrade konstant runt ansiktet. Da stigen battrat sig nagot sa kunde jag cykla i sisadar 5km/h och flera ganger sa holl jag pa att valta. Efter bara en eller tva kilkometer, men over en timmes ledande, sa kom jag fram till en korsning dar en gammal skylt visade vagen, en bergsstuga skulle vara at hoger 2km och en utsiktsplats 400m at vanster.
Jag stallde cyklen och sprang de 400metrarna med kartan i handen och jag fick stanna tvart da jag kom ut pa en klippavsats med en enorm utsikt over en flod, skogsbekladda bergstoppar samt lite langre ned en vag. Den vag jag forsokt att finna.
Val tillbaka till cykel sa foljde jag den andra stigen ned. Det sluttade enormt och att sitta pa hojen var otankbart de forsta hundratals metrarna. Underlaget bestod mestadels av lov och vissa kvistar fran den vackra lovskog som omringade ravinen jag vandrade i och bromsarna slirade nedat precis sa fort att jag kunde leda med...
Nagra hundra hojdmeter senare kunde jag nu sitta pa den brant lutade cykeln och med skinkorna snuddandes vid det pa pakethallaren fastspanda liggunderlaget sa kunde jag bromsa mig ned for branterna. Jag kom ut ur den tata skogen just vid nagon sorts rastplats dar en familj avnjot helgens sista dag. Jag fragade efter vagen och fick inte bara ett korrekt svar utan aven massa fika och frukt samt en pratstund i nastan en timme.
Da fikan var klar foljde jag den flod jag forut sett fran ovan och bade jag och floden fardades i en ravin mellan hoga kullar och bergstoppar, mellan en utav kullarna svangde jag in pa en mindre landsvag och foljde en back uppat i det kulliga landsskapet. Overallt langs med backen satt det semesterfirare med sina bilar, partytalt och grillar. Tjejerna solade, mannen drack ol och barnen badade och lekte i backen. Miljon var vacker och trots att jag svettades sa att det rann sa var det inte sa jobbigt da utsikten avledde tankarna pa hur jobbigt det borde vara...
Jag stannade senare i ett samhalla da jag kopte tva Langosh, en med vitlok, Graddfil och ost och en med sylt. Otroligt gott och mycket energi for den tian jag betalade. Ett kompisgang i min alder blev nyfikna pa mig och min resa och de skrattade, gav mig rad om den kommande rutten och konstaterade att jag var galen...
Langoshen korde runt rejalt i magen och vitlokssmaken lag kvar langs hela strackan de sista jobbiga kilometrarna upp for den slingrande vagen. Till slut kunde jag konstatera at jag var sa hogt upp som jag skulle for dagen da jag kunde se den ravin som jag enligt kartan snart skulle cykla genom. De tva bergssidorna stod likt en port i fjarran och med blicken fast mot denna port trampade jag pa i rask takt.
Framme vid bergsmassivets entre sa stannade jag vid en asna och tog ett kort samt at lite notter innan dess att jag svichade ned for den delvis ganska fina asfaltsvagen. Vaggarna runtomkring mig pekade rakt uppat och det var flera broar som den forsande backen passerade under, rinnandes fran hoger till vanster sida om vagen om vartannat.
Den nastan halvmilslanga nedfosbacken i skrevan ledde mig ned till ett samhalle dar jag kopte en glass och fortsatte in pa smavagar av pressat grus langs med diverse gardar och skjul.
Nagra kilometer senare svangde jag in pa en halig grusvagen och denna slutade i den lilla by varifran en annu mindre vag skulle lata mig komma till nasta smaby.
Jag cyklade runt i byn men fann ingen vag, lurigt tankte jag, det skulle enligt kartan vara en bilvag och en sadan missar man inte sa latt. Jag fragade tva man, den ena med ett lustigt flin och en hog hatt, den andra med en stor lie och snickarbrallor.
Mannen med flinet dunkade mig i ryggen och pekade pa min vattenflaska och fragade ^Apa?^, vilket betyder vatten pa Rumanska. Jag nickade och han visade mig vagen till byns brun dar han hissade ned en hink vilken kom tillbaka med iskallt vatten.
^In romania apa no problem^ sa mannen och visade mig sedan den bilvag jag skulle folja.
Detta ar en ^Mindre bilvag^ i Rumanien. Den har ett nummer. Den existerar.
Da jag sag bilvagen sa forstod jag faktiskt hur jag kunnat missa den, en igenvaxt traktorstig som ledde rakt upp for en grasbekladd kulle. Jag foljde denna stig och graset var ganska mjukt at kora pa, som omvaxling fran alla harda grusvagar, men det gick sakta sakta uppat i den rejala branten. Uppe pa kronet sa var det ett hav av grona kullar som var utsikten och jag foljde en utav dessa kullars ^kamm^ tills dess att vagen ledde nedat till nasta by.
Byar som den jag nu kom till trodde jag knappast existerade i Europa.
Byn bestod av ett fatal hus som lag mitt pa en ang och de enda tva vagarna som ledde bort fran byn var av samma stigkvalite som den vag jag nyss foljt. Inga bilar syntes till och mitt pa angen dar byn var placerad stod en man. Mannen vallade en enda ko och hans enorma buk tittade oforskamt ut genom den oppna shortan. Jag halsade och han pekade mot en av de tva vagarna som ledde ut fran byn och jag fortsatte pa denna vag upp langs en av de manga branterna som omringade byn.
Halvvags upp kom jag till en trafikstockning, mitt ute i ingenstans. En traktor blockerade stigen for en personbil som varit modig, eller dum, nog att folja den obefintliga stigen. Till denna stockning kom nu en svensk blond kille med svetten droppandes fran pannan och lite senare annu en traktor. Det som hade kunnat vara en lustig scen ur en Hallansk sommarbuskis var nu min verklighet och efter en stund hade jag passerat denna folksamling. Jag tror att de var lika forvanade over att se mig som jag var over att hita en trafikstockning och att denna incident inte bara var ^dagens handelse^ for dem, utan att den aven kvalificerat sig in som ^Veckans handelse^...
Nu foljde ett par kilometer i den heta kvallsolen da jag helt utan skugga cyklade langs med en sanlost vacker miljo. De grasbekladda kullarna tackte landskapet sa langt ogat nadde och efter varje uppforsbacke jag kampade mig upp for sa uppenbarade sig annu en sanslost vacker utsikt. Da dagens sista uppforsbacke var passerad sa overgick stigen till en gropig grusvag och staden Blaj skymtades i fjarran, liggande vid en flod och angar runt omkring sig. Jag gasae pa rejalt nedfor den torra backen och dammet virvlade upp overallt, likt under en resa pa ett lastbilsflak over Afrikas torrare delar sa blev bade jag och cykeln gyllenbruna och med denna kulor sa rullade jag kvarten senare in i Blaj.
Jag stannade bara snabbt i staden och kopte lite tomater till kvallens tankta middag och cyklade snare ut ur staden soderut. Stannade vid ett skjul dar en familj satt i kvallsolen och fick mina vattenflsakor fyllda infor kvallens camping. Blev dessutom erbjuden en dotter men jag tackade nej, ett beslut som lika mycket byggde pa moraliska principer an pa det faktum att hon bara hade en halv uppsattning tander samt det faktum att dusha och bada inte verkade vara hennes hobby...
Jag cyklade just sa langt att de inte kunde se mig varefter jag senare svangde av de stora vagen och korde ned mot floden till ett omrade som verkade obefolkat. Perfekt for bad och taltning. Da jag lagt ut taltet for att torka bort morgonens dagg innan uppsattningen sa kom en arg hund fram. Jag grabbade tag i en pinne och efter en minuts dodlage sa kom en man fram ur det buskage som skiljde mig fran floden. Han kunde ingen engelska men vi lyckades halla en mindre konversation dar jag fick fram att det var ok att talta dar aven fast det inte var en camping.
Jag la ut min halvfuktiga handuk for torkning bredvid taltet och hagde av vaskorna fran cykeln. Da jag var klar med detta och tankte ta mig ett dopp sa kom mannen fram igen och efter bara nagon minut sa erbjod han mig att sova hemma hos honom. Med nagra kolsvarta moln pa ingang sa var beslutet latt och jag plockade ihop mina saker medans mannen packade ihop sitt fiskespo och hans hund jagade flugor.
Medans vi cyklade nagon kilometer sa undrade jag en hel del om hur hans bostad skulle se ut. Mannen var ikladd endast badbyxor och en keps med reklam for vad jag antar var nagon mjolsort och han sag inte ut att vara en formogen herre. Jag antog att jag skulle fa tvatta mig fran en spann vatten och sova pa golvet pa mitt liggunderlag. Inte for att det skulle vara daligt pa nagot satt eller for att jag var orolig utan mer for att jag gillar att fantisera och gissa.
Nattens boende...
Val inne i samhallet sa halsade mannen pa alla de maniskor som en vanlig kvall sitter pa de bankar som alltid finns utplacerade utanfor husen langs med huvudvagen och efter att ha svangt in pa gardsplanen utanfor hans hus sa fick jag halsa pa hans fru.
Val inne i huset, som hade en sliten fasad, sa visade det sig att skenet bedrog mig. Dar inne fanns ett nytt badrum, tva rum vardera innehallande en platt/TV och den ena aven en ny dator med internet. Jag visade dem min resvag med hjalp av Google-maps och efter en rejal kvallsmaltid och lite fanta sa somnade jag gott ensam i ett rum med en bred sang baddad med nytvattade lakan...
Folk undrar varfor jag reser ensam - Jag reser sjalv, men sallan ensam...
Blogging in english- Whats next? / Blogg pa svenska / Vad hander harnast?
Resan hittils / The trip so far...
- Visa min profil
- Skapa din egen resekarta eller reseblogg
- Compare cheap airfare at TripAdvisor
Some texts in english will follow after the swedish crap...
Hejsan!
Jag har fatt en del fragor agaende de kommande veckorna har pa bloggen, pa facebook och inte minst i det verkliga livet langs med vagarna och har ar det lilla som jag vet samt en liten uppdatering...
Jag ar nu i Sibiu i Rumanien dar jag ska stanna i 2 natter natter, ett ganska langt stopp pa denna resan. Anledningen ar att jag maste fixa bromsarna, fixa en ny cykeldator da jag tappat bort den forra samt forsoka betala en ungerk trafikbot jag fatt for att ha cyklat pa motorvagen (Vilket man far overallt utom i Sverige, typ...).
Jag borjar narma mig resans mal, vilket i sig ar helt ointressant, och jag skulle kunna na svarta havet pa ett par dagar om jag vill. Men det vill jag inte!
Jag har saktat ned lite, dels for att det ar enormt mycket backar och daliga vagar har i Rumaien men ocksa for att det ar det landet jag helst vill se.
Jag kor sa gott som enbart pa smavagar och ibland pa stigar som knappt fortjanar att kallas stigar och jag planerar inte vart jag ska sluta for dagen vilket jag gjort allt for ofta hittils. Jag va;jer en stad ett par dagar bort och trampar, nar jag kanner att det ar nog for dagen sa fyller jag upp mina petflaskor med dricksvatten fran nagon brunn och spanner upp mitt talt i skymundan.
Sa hur ser de narmsta veckorna da ut? Tanken ar att komma hem till Sverige runt den 20 Augusti och jag tror att jag kommer att vara klar med Rumanien, for denna gangen, om ca 2 veckor. Efter det ar jag sugen pa Ukraina och eventuellt en visit till Moldavien pa vagen dit. Har jag tid sa vore det helt underbart att ta farjan till Georgien ocg cykla dar en vecka eller mer. Men det tvekar jag pa att jag hinner. Det ar mycket som ska klaffa for att Georgien ska fungera-
Forst och framst sa sa jag ha tid, sedan ska jag hitta skapligt billiga flygbiljetter hem och sist men inte minst sa ska den forbaskade farjan avga naon gang (ar bara nagon gang per manad och den ar tydligen sen valdigt ofta...).
Da jag ar i Brasov om ca 1 vecka sa vet jag ungefar hur jag kan disponera mina dagar och da ska jag forsoka besamma mig. Det finns namlige en chans att jag drar soderut till Istanbul istallet. Densomleverfar.se
Sist men absolut inte minst, i morgon kommer ett langre blogginlagg och da ska jag besvaa de fragor som ni har stallt. Har ^annonmserat^ pa Facebook samt fatt en del fragor tidigare och om ni skriver ne frag i kommentarsfaltet innan imornkvall sa lovar jag att besvara den. Det kan vara allt ifran resmal, traningsverk, utrustning eller dylikt som ar relaterat till resan!
And for the english bastards...
Hello!
I usually dont blogg in english because of my bad spelling, as you will see...
I have gotten some questions about the coming weeks here on the blog, on Facebook and not least in the real world along the roads and here are the little facts that I know and a little update...
I am now in Sibiu in Romania, where I'll stay for two nights, wich is a quite long stop for this trip. The reason is that I have to fix the brakes on the bike, get a new bike-computer that I lost somewhere in Oradea and try to pay a Hungarian trafic/fine I got for riding my bike on the highway (which is allowed everywhere except in Sweden, well ...).
I am coming closer to the final goal, which in itself is quite uninteresting, and I could reach the Black Sea in a few days if I want. But I dont want to! I have slowed down a bit, partly because the enormous amount of hills and the bad roads here in Rumaien but also because it is the country that I most want to see during this trip. I run almost exclusively on small roads and sometimes on trails that hardly deserves to be called trails and I do not plan where to stop for the day, as I have done too often so far. I pick a city a few days away and just go, when I feel that it is enough for the day I fill up my waterbottles with drinking water from a well and pitch my tent somewhere in the bush...
So what does the coming weeks looks like?
The idea is to come back to Sweden around the 20th of August, and I think I will be finished with Romania, at least for this time, in about 2 weeks. After Romania, Ukraine is appeling and possibly a visit to Moldova on the way there.
If i have the time than it would be wonderful to take the ferry to Georgia for cycling a week or two. But I doubt that I can... There is much to be valve in order to make Georgia to work -
First off, I need to have enough time, then I have to find quite cheap flight ticket home and last but not least said, the damn ferry has to leave at some point (its only once or twice a month and its apparently late very often ...).
When I am in Brasov, in about 1 week or so, I know roughly how I can disponate my days and I'll try to make up my mind than...
Theres even a chance that ill ride south to Istanbul instead. Well, who knows...
Last but certainly not least, tomorrow will be a longer blog post and then I answer the the questions that you have raised. I have postet this at Facebook and got a few questions before and if you write any question, either here or at facebook, tomorrow before the evening, I promise to answer it. It can be anything from travel destination, equipment or other items that is related to the trip!
Thanks for reading, folks!
Tva sidor av Tatrasbergen - Del 2 av 2
Stigen ar det ni ser pa mitten av bilden, till hoger om den lilla bergpiken
Det var branta stup langs sidorna och efter att ha kommit upp pa forsta toppen sa var jag ganska sa rejalt svettig, och av utsikten langs med bergskammen skvallrade om an brantare passager. Stigen, som man bara bitvis kunde se, slingrade sig upp och ned likt en EKG-kurva och efter att ha vilat lite langst upp pa den forsta toppen sa fortsatte jag stigen ned.
Nu var det inte klangande som gallde utan aven en hel del klattrande, for att forenkla detta hade tjocka metallkedjor satts upp och genom att dra, slita och fira sig fram i hojdled sa tog jag mig fram langs leden. Flera ganger sa fick jag vandra lodratt uppat med kedjan mellan benen, ungefar som nar man firar sig ned med hjalp av klatterrep. Dessa branta passager upp och ned mellan de forsta 3 topparna varvades med mer raka passager dar man pa ena sidan hade bergvaggen och pa den andra sidan stup eller slanter rakt ned. Och utsikten forstas, nu skymtade annu en smaragdgron sjo i fjarran och annu fler snotackta toppar som jag raknade ut borde tillhora Slovakien.
Pa vag upp mot annu en topp...
Efter ett tag hade jag kommit nagon kilomter langs med vagen och man borjade nu mota en del andra vandrare. Alla halsade trevligt och jag stannade och pratade med ett par stycken, forutom ett skottskt par sa var samtliga Polacker. Undrar varfor inte fler utlanska turister hittar till detta vackra omrade!?
Tur att man inte holl tungan fel i mun...
Mellan ett par toppar sa fick man vandra och klanga upp for en ravin dar smaltvatten och annan fukt i den standigt beskuggade skrevan gjorde underlaget barde halt men framforallt kallt, skont som omvaxling fran den stekande solen.
Lutningen var ratt rejal...
Val uppe pa dagens hogsta punkt pa over 2100m sa var utsikten enorm, bytte nagra ord med en Polska som med knagglig engelska forklarade namnet pa de olika topparna samt olika byar runt omkring. Utsikten var enormt och da man tittade pa den redan vandrade strackan sa kandes det nastan overkligt att man vandrat dar: Mitt i utsikten ut over de Polska slatterna sa stack bergspikarna upp, vissa spetsiga och vissa mer avrundade, pa dessa pikar sag man nagon enstaka vandrade likt en myra i det enormsa bergmassivet. Mellan dessa toppar lag de spretiga omraderna som man da och da sag huvudet pa en vandrare sticka fram over nagot kron.
En av flera pikar for dagen... Kortet taget fran, just det, en pik!
Lite senare pa vag upp mot den sista toppen sa hande det jag lange misstankt var pa vag. Skon sprack. den stenharda innesulan pa cykelskon lossnade fran gummigreppet som ligger runt den vilket ledde till en hel del slitade, sittandes med bara en sko pa en sten mitt i terrangen. Fixade till slut till den nagorlunda, aven fast greppet nu var betydligt samre, och fortsatte pa vagen som nu borjade luta ned mot dalen.
Toppen dar uppe var den sista for dagen...
Nedvagen var enkel och gick mest i sicksack en blanding av gras, grus och sma grastuvor och efter en halvtimme sa var jag nere vid sjoarna i dalen och den andra sidan av berget. Med den andra sidan menar jag folket. Fran att halva dagen ha vandrat ensam med ett fatal moten sa var det nu strommar av folk som vandrade langs med den bredare stigen. Det gar tydligen nagon linbana upp pa berget bara nan kilomtere darifran, platt vag, och detta ar tydligen lockande for Polska Sondagspromenister...
Nu var det feta gubbar med magvaska och irriterande ungar som skrek for att inte tala om langsamma damer som gar mitt i vagen som gallde istallet for den tystand jag upplevt bara timmarna tidigare.
Nar jag foljt strommen ett tag sa kom jag fram till det jag trodde skulle vara en risig bergsstuga, sa var inte fallet. Det var en restaurang med massa folk, en altan och flera ratter att valja mellan. Aven om denna restaurang inte passade in i min bild av hur en riktig bergstur ska vara sa var den uppskattad da jag bara hade en apelsin kvar som proviant och hemvagen var pa minst 13km. Jag bestallde nagon polsk traditionell ratt som betod av kol, korv och rotfrukter och detta skoljdes ned med en stor iskall pilsner medans jag tittade upp mot topparna och lyckades hitta den skylt som jag borjade kammvandringen vid.
Den lagsta delen av kammen, ungefar i mitten, var startpunkten. Sedan gick jag at vanster sett fran din dator...
Da olskummet torkats bort fran tonarsstubbsmustagen sa borjade jag att vandra nedat. Stigen gick forst langs grasslatter som gick upp mot bergen runtom dalen for att sedan motas av stenslanter, efter dessa slanter sa var det en vacker skog som jag traskade genom. Skon borjade nu bli bra mycket samre och jag fick stanna en gang i kvarten for att pilla tillbakas sjalva hardsulan, ett kladdigt gora da stigen jag, och alla andra turister, foljde aven extraknackter som back da och da. Nar jag satt dar och slet i skon sa var det manga vandrare som tittade och smaskrattade, naval, man far val bjuda pa sig sjalv och jag var ju pa vag hemmat...
Skogsstigen foljde en back sa gott som hela vagen ned till den enorma parkering dar alla turistbussar, hastkarror och personbilar star och vantar och dar det dessutom fanns ett par butiker som salde allskons krimskrams, dock inget i matvag varfor min kvallsmat fick besta av chips och kaffe. Fran parkeringen sa var det ytterliggare 8km hem till mitt vindsrum och efter att ha vandrat langs den hart trafikerade smavagen i ca 2 km sa lossnade slulan helt och hallet. Jag tappade den alltsa. Liggandes bakom mig. Jag visste att vagen framfor mig visserligen hade en fin utsikt, men lite matt pa just fina utsikter och med vetskapen om att jag skulle cykla samma stracka dagen efter sa var det tummen upp som gallde. Det tog mindre an tio miunter innan en ung kille i en sportbil stannade for min liftartumme och trots att han inte kunde ett ord engelska sa lyckades jag komma anda fram till dorren.
Uppe pa rummet sa intogs chipsen medans skorna fick sig en reparation a la Mcguyver och efter det sa somnade jag gott efter en hard, men underbart bra dag.
Resans basta dag ditills!
Plastsnore och staltrad. Vackert och praktiskt...
Skriv hemskt garna en liten kommentar om du ar pa ratt humor!
Tva sidor av Tatrasbergen - Del 1 av 2
Forst ett par uppradade punkter med ack sa viktig info:
- Tack for alla kommentarer, jattekul att folk laser, annu roligare att fa halsningar. Det tar inte sa lang tid att skriva en mening, men det ger mig motivation till att fortsatta skriva!
- Inlaggen jag skriver kan vara fran handelser veckor tillbaka, jag ar saledes inte i Polen nu utan i det otroligt varma Ungern. Rumanien hagrar imorgon.
- Eftersom inget vad det galler spraket ar enkelt i detta land sa skyller jag diverse sprakliga felsteg pa tangentbordet jag sűtter vid.
- Jag har INTE kopt en bil, inte en ens radiostyrd sadan. Sedan Turku sa har strackorna trampats fram, forutom farjan Helsinki-Tallin.
- Mina skinkor haller normal slathet och kulor (Som svar pa tal till diverse kommentarer fran skinkintresserade slaktingar med klocka pa armen)
... Jag vaknade tidigt av att klockan ringde och visade 06.00. Trots denna tidiga timma sa flot ljuset in genom takfonstret till det vindsrum jag hyrt for tva natter med hjalp av min brutalt daliga skoltyska. Haben sie dusch aus der zimmer haben?
Kvallen innan, da jag hittat rummet mitt ute mellan tva byar, sa hade det varit dimma och den kyliga kvallsluften samlades i moln som doljde utsikten for mig, nar jag nu tittade ut genom fonstret sa kunde jag se resultatet av gardagens alla uppforsbackar. Medans jag tryckte i mig en stor bit getost och lite torrt brod sa konstaterade jag att backarna inte varit bortkastad energi.
Med fjallraven pa ryggen och cykelskorna pa fotterna sa vandrade jag ett par kilometer langs den kurviga asfaltsvagen och innan den slovakiska gransen sa tog jag en en lite och geggig skogsstig in i Tatrasbergens nationalpark. Stigen lutade latt uppat och den tata granskogen skymde utsikten, dock skvallrade det klara vattnet i backarna om att man var i fjallmiljo.
Lite klaffsande och stenhoppande senare sa kom jag ut till en stor ang dar en herde vallade en stor skock far. Skrattade lite for mig sjalv at likheten mellan denna farskock och de guidegrupper jag tva dagar innan sag i Krakorw medans jag borjade ga upp for det daggvata graset och in i den forsta rejala lutningen for dagen.
Jag gick langs en bergskamm och da det blev allt glesare mellan traden sa kunde man se sluttningarna at bade hallen. Efter ett tag blev stigen till spetsiga stenar och smatoppar som man fick klattra over. Langst upp fran dessa stenar kunde man se ut over byarna omkring berget samt skymta en och annan topp bland molnen som kretsade kring dem under denna annars sa klarblaa himmel.
For att komma vidare langs lederna sa vandrade jag ned for kullen och gick i skog och ormbunksdjungel vidare, hoppade over ett par backar och fyllde upp min petflaska med vatten i den sista av dem innan jag foljde stigen uppat.
"Kan man dricka kranvattnet pa hotellet?"
Da traden slutat att vaxa sig hoga bredvid mig sa foljde stigen en enorm ang av enbuskliknande vaxter som strackte sig upp i axelhojd. Barren kittlade mina armar medans jag vandrade frammat, blicken standigt sokande efter den bergssjo som enligt kartan snart skulle uppenbara sig framfor mig. Nastan precis samtidigt som buskhavet tog slut och jag borjade vandra langs enbart stenar sa skymtade jag sjon, vattnet var glasklart och speglade den bla himmeln over mig. Backar rann ned fran topparna som fanna runt dalen och vattnet porlade under de stora bumlingarna som jag vandrade over. Framfor mig hade jag flera toppar som spretade hogt upp med vad som sag ut att vara lodrata vaggar, bakom mig var utsikten milslang, over skogar, byar och staden Zakopane som jag sa rebellsikt struntat i...
Innan jag borjade min fard uppat sa skvatte jag av ansiktet i det iskalla vattnet och drack nagra munnar med hjalp av mina hander. Jag kande vattnet rinna ned i magen da jag satte fart mot topparna. Jag funderade pa hur vadret skulle bli for dagen medans jag vandrade den slingriga stigen fram. Vaderleksrapporten hade nagon dag innan forutspatt enbart sol, men da topparna var drankta i ljusgraa moln och med erfarenheten fran blixtsnabbt skiftande bergsvader i bagaget sa var jag lite orolig. Jag hade i min dumhet raknat med fint vader och enbart packat solkram och en lattare vindjacka. Mina skor var redan blota av backarnas vatten och grasets dagg och hur de skulle klara vandring nagra mil till i sur terrang ville jag inte tanka pa. Sa jag gjorde inte det heller utan stannade upp vid den forsta snon. Tog en sjalvutlosarbild och sag darefter den forsta maniskan sedan herden 2 timmar senare.
Vad ar nu detta? Sno pa min sol-och-badsemester??!
Nu borjade det att luta rejalt, jag fick ta manga och korta pauser och satta mig ned pa stenarna som bade kantrade och VAR vagen. Da man satt ned och tittade ut sa blev man slagen av tystnaden. Det var sadar tyst sa att man tror att nagon ar fel pa horseln. Vinden stoppades av alla moln och inte ens den andra mannen jag sag langt dar nere i dalen kunde frambringa nagon ljud som var horbart. Provade att tryckutjamna men det hjalpte inte, fortfarande samma tystand. Det ar alltsa sa har som total tystand later. Valbehovligt for oronen som 24 timmar innan hade fatt sta ut med langtradare efter langtradare langs de polska motorvagarna ut fran Krakow.
Bild pa toppen fran botten, sa att saga...
Den sista biten var stigen bland sa hoga stenar och sa slingrig sa att man flera ganger fick sta och kika efter hur det fortsattem ibland kom man in pa sidorspar men efter lite spejande sa var man snabbt pa banan igen. Ibland fick man ga tillbaka och finna "stigen" da den vag man foljde slutade med ett stup. enligt kartan sa skulle slutet pa denna stig vara vid en bergskamm med en enorm utsikt och tva mojligheter till att fortsatta och denna vetskapen gjorde det enkelt att fortsatta, trots ganska sa slitna ben och framforallt knan.
Vart tog vagen vagen? In i dimman?
Da det bara var en lite bit kvar sa kom jag in i molnen och i deras fuktiga omgivning sa vandrade jag ett par hundra meter, stigen bara synlig ett par meter frammat.
For Er lasare som vill se nagot jamforbart sa rekomenderar jag Glasogonsjoarna i Boras.
Val ute i molnen sa skymtade jag en skylt, toppen pa kammen! Jag drog en lattnades suck da solens starka stralar lyste pa skylten dar ovan molnen och nar sista steget i uppforsbacken var taget sa blev jag staendes ett par minuter da jag var helt slagen av utsikten. Snokladda spetiga toppar, ett par smaragdgrona fjallsoar, dalar som lag inklamda i bergmassiven och slatter som strackte sig ned fran berget och bort till hoisonten.
Enebarabuske-akern jag namnde tidigare...
Jag drog fram mitt bensinkok och den nast sista av de millitarmatspasar som jag fatt av en forsvarsmaterialstjalande klasskamrat och med den vackraste av miljoer omkring mig sa slukade jag en portion Ris med Basilika pa nolltid. Nu borjade det bli tatt med vandrare pa kammen, vi var hela 3stycken dar uppe och de tva andra valde samma stig. Ett vagval som jag hade framfor mig.
Jag hade hittils vandrat snabbare an vad jag, och avstandsraknaren fran kartan, raknat med och hade saledes med tid. Dessvarre hade jag inte med mig tillrackligt med proviant da de fa stallen jag passerat enbart salde getost och hemslojd. Valen var foljande:
-Ga ned pa motsatt sida bergskammen som jag nyss passerat och komma till en bergsstuga varifran jag sedan har 15 kilomter till mitt rum. En relativ enkel stig med vacker utsikt ned mot dalen med sjoarna.
... eller det betydligt mer lockande...
-Folja bergskammen och vandra upp och ned langs spetiga toppar, kala bergssuttningar helt utan gras och med flera toppar pa over 2000m for att sedan vandra ned lite langre bort i samma dal. En led med flera varningstrianglar i kartan och som klassades som "Riskfylld vag".
De som kanner mig val listar nog ut vad jag valde. Och ni som inte gor det kan nog gissa er till samma svar. Hur det gick kan ni lasa om i nasta inlagg som antagligen kommer senare idag...
Lamna garna en kommentar!
En manad langs vagarna...
Kartan ar uppdaterad:
Min resväg. Klicka på kartan för att få upp den i ett fönster där du kan zooma, dra och leka...
- Visa min profil
- Skapa din egen resekarta eller reseblogg
- Compare cheap airfare at TripAdvisor
Den sjatte Juni cyklade jag ut ur Sandared och en stund senare cyklade jag in i Goteborg. Exakt en manad efterat sa ar det pa samma cykel som jag trampar runt i Krakows rusningstrafik, korandes slalom mellan avgaskrakande bilar, langsamma tanter och sparvagnar. Bakom mig har jag en manad av moten med massvis av maniskor vacker natur, stora stader samt 2305km.
Jag har sedan Litauen, eller egentligen sedan Lettlands huvudstad Riga gasat pa ganska sa rejalt. Knappt en dag har varit under 120km och tre dagar har varit 160+. Det finns tva anledningar till detta dumdristiga hastande; Dels sa ar jag oerhort sugen pa bergcyklingen som vantar i Tatrasbergen mellan Polen och Slovakien och dels sa var jag oerhort trott pa det stabndga regnande som lag over mig den sista veckan i Baltikum. Inte for ett regn kan stoppa mig, men det tar dod pa en del av upplevelsen och det ar inte sa spannande att sitta halvsur i en busskur och trycka i sig mackor och kaffe. Tro nu inte att detta ar vad en sommar i sadeln innebar, det ar langt ifran sanningen. Det mesta ar riktigt fint och aven om man kan vara trott efter ett par timmar pa urkassa vagar sa blir man uppiggad av att mota nagon trevlig maniska, ta en dusch och dricka en pilnser.
Det ar ett grymt bra satt att spendera sin sommar, att cykla alltsa. Ingen dag ar den andra lik; Ibland sitter man pa en restaurang och ater 2-ratters, ibland lagar man nagon tomatrora i sitt bensinkok och nagra timmar efter det sa lastar man upp en halv melon pa 4kg pa pakethallaren. Melonen kan man senare avnjuta i en val utvald skogsdunge langt fran narmsta bil. Vissa dagar borjar man langs en livsfarlig motorvag med en vagkant som mer liknar en schweizerost och langtradare som piskar sand i ansiktet pa en. Efter nagon kilometer sa kan man darfeter komma ut pa en sandig grusvag dar man cyklar i over en timme utan att se en enda bil.
Vissa natter har jag taltat, jag anvander bara den inre delen av taltet sa att det i princip bara ar ett myggnat mellan mig och nattens morker. Andra natter sa slaggar jag pa golvet i en studentlya, en annan natt pa ett vandrarhem eller ensam i en dubbelsang i ett rum med egen balkong precis bredvid ett rodprickigt korsbarstrad.
En gang motte jag ett vidrigt fyllo som foljde efter mig och ville ha pengar, resans enda otrevliga maniska. Samma dag, fast senare pa kvallen, sa finner jag mig sjalv mitt ute pa landet dit 2 sjuttonariga ungdommar visat mig nagot slags hotell dar det fanns lediga rum. Detta efter att de visat mig stadens samtliga boendemojligheter som alla varit fullbokade.
Jag har blivigt jagad av hundar, Bjuden pa honungslikor av ett polskt par som inte kunde ett ord engelska och cyklat om hastar med stora vagnar fulla med ho bakom sig.
Jag har kopt sisadar femton olika kartor, massa mat som jag inte ens kan namnet pa och avnjutit 2 olika midsommaraftnar. En i Lettland och en i Litauen.
Ibland tar backarna aldrig slut, man tror att man ska smalla av da vinden forsvinner och solen steker. Ibland har man oandligt med kraft; Som den dagen da jag cyklade 216km och sedan festade till efer 03.00 samma natt.
Alla langa etapper har dock litit pa mig, det har varit dumt att trampa pa som jag gjort det senaste, sa nar jag imorgon lamnar Krakow for att styra kosan mot Tatrasbergen och vandringen jag planerar sa har jag lovat mig sjalv att aldrig cykla mer an 120km pa en dag.
Nu ar jag, som skrivet, i krakow och gardagen och dagen fram tills nu har bestatt av cykelmeck. Jag har bytt styrstam sa att jag nu sitter mer uppratt for att spara rygg och axlar som de senaste veckorna tagit en hel del stryk. Jag har skcikat hem 3kg packning som jag inte behover, mestadels forbrukade kartor samt den dar forbannade triangiastekpannan (Vad i helvete skulle den med for...).
Ikvall ska jag ladda upp med kolhydrater (Las: Ol) och kanske dra in mot stan for att kolla pa allt vad man kan finna; Tjocka tyskar med sockar i sandaler och magvaska, Gapig engelska fula ungdommar med fotbollstrojor, Dryga fransman som videofilmar allting (Nar sjutton kollar man pa en film fran ett turisttag i Polen?) samt en och annan gammal byggnad.
Har du last hit sa far du forbaskemig lamna en kommentar, men kolla garna pa bilderna forst...
Gatukonst i Krakow.
En backe med minst sagt gropigt underlag. 2,3 km upp till ett kloster. Vad gor man inte for lite andlig naring?!
Tankad och klar. Melonen ats vid ett tillfalle och den kommande halvmilen gick i ganghastighet. Men gott var det!
Bridge over troubled water?
Pimp Diddy himself, 2 Polskor samt en san dar polsk hantverkare som jag hyrt in som fotostatist. (Hantverkaren alltsa...)
Vagen in fran Litauen och till Polen. Inte ens en skylt valkomnade mig in i det Polska riket, Vadret var dock valkomnande!
Det finns inte bara gamla hus i Vilnius!
Pingisspel i den overgivna fabriken jag bodde i i Vilnius.
Ett utav minst 50 rum i den ovan namnda fabriken...
Vem vill ga hem till sitt rum i en vit och frash hotelkorridor!? Vad ar det for spannande med det?! Korridoren ar fran Vilniusboendet...
Vaggmalning fran undergroundklubben i kallaren pa den gamla fabriken...
Midommar i Litauen, 25km fran Vilnius. Samma kvall sov jag under nagot slags tak som var till for en marknad som var intsalld pga allt regnande.
2 dagar tidigare an bilden ovan, namligen midsommarafton i Lettland. Symbolen over elden ar skrammane lik Pinbk Floyds hammare fran filmen The Wall. Det ar en symbol for fruktbarhet (Budgetviagra).
Lyckligvis hade jag med mig en karta samt kompass, annars hade jag traskat runt dar an... Lettlansk midommar.
Hejda!
En backe med minst sagt gropigt underlag. 2,3 km upp till ett kloster. Vad gor man inte for lite andlig naring?!
Tankad och klar. Melonen ats vid ett tillfalle och den kommande halvmilen gick i ganghastighet. Men gott var det!
Bridge over troubled water?
Pimp Diddy himself, 2 Polskor samt en san dar polsk hantverkare som jag hyrt in som fotostatist. (Hantverkaren alltsa...)
Vagen in fran Litauen och till Polen. Inte ens en skylt valkomnade mig in i det Polska riket, Vadret var dock valkomnande!
Det finns inte bara gamla hus i Vilnius!
Pingisspel i den overgivna fabriken jag bodde i i Vilnius.
Ett utav minst 50 rum i den ovan namnda fabriken...
Vem vill ga hem till sitt rum i en vit och frash hotelkorridor!? Vad ar det for spannande med det?! Korridoren ar fran Vilniusboendet...
Vaggmalning fran undergroundklubben i kallaren pa den gamla fabriken...
Midommar i Litauen, 25km fran Vilnius. Samma kvall sov jag under nagot slags tak som var till for en marknad som var intsalld pga allt regnande.
2 dagar tidigare an bilden ovan, namligen midsommarafton i Lettland. Symbolen over elden ar skrammane lik Pinbk Floyds hammare fran filmen The Wall. Det ar en symbol for fruktbarhet (Budgetviagra).
Lyckligvis hade jag med mig en karta samt kompass, annars hade jag traskat runt dar an... Lettlansk midommar.
Hejda!
