blondinulrik

Bilderna samt texten ligger inte centrerade i deta inlagg pga blogg.se ar ett sjuhelvetes daligt alternativ for resedagbocker. Nasta resa blir det nagot annat resedagbokskoncept...

Jag vaknade tidigt, redan fore sju, och utanfor mit talt hade det redan borjat att ljusna. Jag hade campat bredvid en sjo dar ett par andra fiskare ocksa spenderat natten och da de roat sig med att spela skyhog zigienar-bompa pa bilstereon hela natten sa var jag inte speciellt utvilad. Varldsmusik i all ara, men inte klocka 04.00...

Frukosten bestod av brod, korv och en kopp te och snart darefter sa var jag ute pa vagarna igen. Denna morgon var det hellugnt i byarna jag passerade och till och med de vanligen sa arga hundarna verkade ha forstatt att Sondagen ar till for vila.
Nar klockan passerat 9 var solen redan skrammande het och jag cyklade ut pa en mindre grusvag som lutade latt uppat under ett par kilometer. Mangs smabyar passerades medans jag skakade fram i det torra gruset och pa akrana mellan byarna arbetade maniskor och hastar tillsammans for att samla in och torka det lie-klippta graset.

Nagra kilomtere in pa grusvagen sa blev byarna allt farre och till slut kom ja till en T-korsning som inte fanns med pa min annars extremt valdetaljerade karta som jag inhandlat. Det fanns ingen skylt alls, dock tyckte byborna att ett par stora Jesus-statyer var val investerade pengar...

Inget hall verkade mer ratt an det andra da vagarna var exakt lika stora (naja...) sa jag valde det hall som kompassen tyckte var ratt. Efter lite medut nedat sa kom jag in till annu en korsning dar den ena vagen ledde in i ett skogsparti medans den andra ledde in till en by. Jag korde in i byn och fragade en tunn gammal tandlos man at vilket hall jag skulle. Han pekade tillbaka in i skogspartiet och jag vande pa ekipaget och fortsatte rulla nedat.

Jesus kristus med en obehandlad munherpes.

Nagra kilomtere senare sa blev grusvagen till flera grusvagar och jag valde att folja den som var storst, det vill saga precis sa stor att en personbil kunde kora pa den, och efter en kilometer backig terrang sa blev vagen till en aker av torkad lera och efter denna aker var vagen mer likt en stig. En sonderregnad sadan.



Jag stallde cykeln och vandrade ett par hundra meter in pa stigen for att se ifall den blev battre och nagonstans under denna stracka sa lyckades jag kora ned benet rejalt i en lerhala. Vad de sura leran kom ifran vet jag inte da det varit stekhett den senast veckan... Skon som jag sa fint lagat med staltrad och bomullsnore blev till en jordklump och efter bara ett par meter sa lossnade sulan helt och hallet.



En snabb march tillbaka till cykeln och ett skobyte till mina flipflops blev nasta steg. Spontant sa kandes lervagen helt fel, aven om den var i ratt rikting, enligt kartan sa skulle det vara en nagot storre vag, sa jag cyklade ned for backen igen och tog en avstickare som ledde till en annu mindre och helt igenvaxt stig, nasta avstickare ledde till ett mindre grustag. Att vanda om helt och cykla upp till gubben som visat vagen var jag inte sugen pa sa jag cyklade tillbaka till lervagen...



Jag ledde och slet cykeln ett par hundra meter, fotterna slirade ut flipflopsen i den bitvis hala leran och flugorna surrade konstant runt ansiktet. Da stigen battrat sig nagot sa kunde jag cykla i sisadar 5km/h och flera ganger sa holl jag pa att valta. Efter bara en eller tva kilkometer, men over en timmes ledande, sa kom jag fram till en korsning dar en gammal skylt visade vagen, en bergsstuga skulle vara at hoger 2km och en utsiktsplats 400m at vanster.
Jag stallde cyklen och sprang de 400metrarna med kartan i handen och jag fick stanna tvart da jag kom ut pa en klippavsats med en enorm utsikt over en flod, skogsbekladda bergstoppar samt lite langre ned en vag. Den vag jag forsokt att finna.



Val tillbaka till cykel sa foljde jag den andra stigen ned. Det sluttade enormt och att sitta pa hojen var otankbart de forsta hundratals metrarna. Underlaget bestod mestadels av lov och vissa kvistar fran den vackra lovskog som omringade ravinen jag vandrade i och bromsarna slirade nedat precis sa fort att jag kunde leda med...

Nagra hundra hojdmeter senare kunde jag nu sitta pa den brant lutade cykeln och med skinkorna snuddandes vid det pa pakethallaren fastspanda liggunderlaget sa kunde jag bromsa mig ned for branterna. Jag kom ut ur den tata skogen just vid nagon sorts rastplats dar en familj avnjot helgens sista dag. Jag fragade efter vagen och fick inte bara ett korrekt svar utan aven massa fika och frukt samt en pratstund i nastan en timme.



Da fikan var klar foljde jag den flod jag forut sett fran ovan och bade jag och floden fardades i en ravin mellan hoga kullar och bergstoppar, mellan en utav kullarna svangde jag in pa en mindre landsvag och foljde en back uppat i det kulliga landsskapet. Overallt langs med backen satt det semesterfirare med sina bilar, partytalt och grillar. Tjejerna solade, mannen drack ol och barnen badade och lekte i backen. Miljon var vacker och trots att jag svettades sa att det rann sa var det inte sa jobbigt da utsikten avledde tankarna pa hur jobbigt det borde vara...

Jag stannade senare i ett samhalla da jag kopte tva Langosh, en med vitlok, Graddfil och ost och en med sylt. Otroligt gott och mycket energi for den tian jag betalade. Ett kompisgang i min alder blev nyfikna pa mig och min resa och de skrattade, gav mig rad om den kommande rutten och konstaterade att jag var galen...

Langoshen korde runt rejalt i magen och vitlokssmaken lag kvar langs hela strackan de sista jobbiga kilometrarna upp for den slingrande vagen. Till slut kunde jag konstatera at jag var sa hogt upp som jag skulle for dagen da jag kunde se den ravin som jag enligt kartan snart skulle cykla genom. De tva bergssidorna stod likt en port i fjarran och med blicken fast mot denna port trampade jag pa i rask takt.




Framme vid bergsmassivets entre sa stannade jag vid en asna och tog ett kort samt at lite notter innan dess att jag svichade ned for den delvis ganska fina asfaltsvagen. Vaggarna runtomkring mig pekade rakt uppat och det var flera broar som den forsande backen passerade under, rinnandes fran hoger till vanster sida om vagen om vartannat.

Den nastan halvmilslanga nedfosbacken i skrevan ledde mig ned till ett samhalle dar jag kopte en glass och fortsatte in pa smavagar av pressat grus langs med diverse gardar och skjul.
Nagra kilometer senare svangde jag in pa en halig grusvagen och denna slutade i den lilla by varifran en annu mindre vag skulle lata mig komma till nasta smaby.

Jag cyklade runt i byn men fann ingen vag, lurigt tankte jag, det skulle enligt kartan vara en bilvag och en sadan missar man inte sa latt. Jag fragade tva man, den ena med ett lustigt flin och en hog hatt, den andra med en stor lie och snickarbrallor.
Mannen med flinet dunkade mig i ryggen och pekade pa min vattenflaska och fragade ^Apa?^, vilket betyder vatten pa Rumanska. Jag nickade och han visade mig vagen till byns brun dar han hissade ned en hink vilken kom tillbaka med iskallt vatten.
^In romania apa no problem^ sa mannen och visade mig sedan den bilvag jag skulle folja.



Detta ar en ^Mindre bilvag^ i Rumanien. Den har ett nummer. Den existerar.

Da jag sag bilvagen sa forstod jag faktiskt hur jag kunnat missa den, en igenvaxt traktorstig som ledde rakt upp for en grasbekladd kulle. Jag foljde denna stig och graset var ganska mjukt at kora pa, som omvaxling fran alla harda grusvagar, men det gick sakta sakta uppat i den rejala branten. Uppe pa kronet sa var det ett hav av grona kullar som var utsikten och jag foljde en utav dessa kullars ^kamm^ tills dess att vagen ledde nedat till nasta by.

Byar som den jag nu kom till trodde jag knappast existerade i Europa.

Byn bestod av ett fatal hus som lag mitt pa en ang och de enda tva vagarna som ledde bort fran byn var av samma stigkvalite som den vag jag nyss foljt. Inga bilar syntes till och mitt pa angen dar byn var placerad stod en man. Mannen vallade en enda ko och hans enorma buk tittade oforskamt ut genom den oppna shortan. Jag halsade och han pekade mot en av de tva vagarna som ledde ut fran byn och jag fortsatte pa denna vag upp langs en av de manga branterna som omringade byn.

Halvvags upp kom jag till en trafikstockning, mitt ute i ingenstans. En traktor blockerade stigen for en personbil som varit modig, eller dum, nog att folja den obefintliga stigen. Till denna stockning kom nu en svensk blond kille med svetten droppandes fran pannan och lite senare annu en traktor. Det som hade kunnat vara en lustig scen ur en Hallansk sommarbuskis var nu min verklighet och efter en stund hade jag passerat denna folksamling. Jag tror att de var lika forvanade over att se mig som jag var over att hita en trafikstockning och att denna incident inte bara var ^dagens handelse^ for dem, utan att den aven kvalificerat sig in som ^Veckans handelse^...

Nu foljde ett par kilometer i den heta kvallsolen da jag helt utan skugga cyklade langs med en sanlost vacker miljo. De grasbekladda kullarna tackte landskapet sa langt ogat nadde och efter varje uppforsbacke jag kampade mig upp for sa uppenbarade sig annu en sanslost vacker utsikt. Da dagens sista uppforsbacke var passerad sa overgick stigen till en gropig grusvag och staden Blaj skymtades i fjarran, liggande vid en flod och angar runt omkring sig. Jag gasae pa rejalt nedfor den torra backen och dammet virvlade upp overallt, likt under en resa pa ett lastbilsflak over Afrikas torrare delar sa blev bade jag och cykeln gyllenbruna och med denna kulor sa rullade jag kvarten senare in i Blaj.

Jag stannade bara snabbt i staden och kopte lite tomater till kvallens tankta middag och cyklade snare ut ur staden soderut. Stannade vid ett skjul dar en familj satt i kvallsolen och fick mina vattenflsakor fyllda infor kvallens camping. Blev dessutom erbjuden en dotter men jag tackade nej, ett beslut som lika mycket byggde pa moraliska principer an pa det faktum att hon bara hade en halv uppsattning tander samt det faktum att dusha och bada inte verkade vara hennes hobby...



Jag cyklade just sa langt att de inte kunde se mig varefter jag senare svangde av de stora vagen och korde ned mot floden till ett omrade som verkade obefolkat. Perfekt for bad och taltning. Da jag lagt ut taltet for att torka bort morgonens dagg innan uppsattningen sa kom en arg hund fram. Jag grabbade tag i en pinne och efter en minuts dodlage sa kom en man fram ur det buskage som skiljde mig fran floden. Han kunde ingen engelska men vi lyckades halla en mindre konversation dar jag fick fram att det var ok att talta dar aven fast det inte var en camping.

Jag la ut min halvfuktiga handuk for torkning bredvid taltet och hagde av vaskorna fran cykeln. Da jag var klar med detta och tankte ta mig ett dopp sa kom mannen fram igen och efter bara nagon minut sa erbjod han mig att sova hemma hos honom. Med nagra kolsvarta moln pa ingang sa var beslutet latt och jag plockade ihop mina saker medans mannen packade ihop sitt fiskespo och hans hund jagade flugor.

Medans vi cyklade nagon kilometer sa undrade jag en hel del om hur hans bostad skulle se ut. Mannen var ikladd endast badbyxor och en keps med reklam for vad jag antar var nagon mjolsort och han sag inte ut att vara en formogen herre. Jag antog att jag skulle fa tvatta mig fran en spann vatten och sova pa golvet pa mitt liggunderlag. Inte for att det skulle vara daligt pa nagot satt eller for att jag var orolig utan mer for att jag gillar att fantisera och gissa.



Nattens boende...

Val inne i samhallet sa halsade mannen pa alla de maniskor som en vanlig kvall sitter pa de bankar som alltid finns utplacerade utanfor husen langs med huvudvagen och efter att ha svangt in pa gardsplanen utanfor hans hus sa fick jag halsa pa hans fru.
Val inne i huset, som hade en sliten fasad, sa visade det sig att skenet bedrog mig. Dar inne fanns ett nytt badrum, tva rum vardera innehallande en platt/TV och den ena aven en ny dator med internet. Jag visade dem min resvag med hjalp av Google-maps och efter en rejal kvallsmaltid och lite fanta sa somnade jag gott ensam i ett rum med en bred sang baddad med nytvattade lakan...

Folk undrar varfor jag reser ensam - Jag reser sjalv, men sallan ensam...