blondinulrik

Även Sverige ligger i rymden, det är allmänt känt.

Tva sidor av Tatrasbergen - Del 1 av 2

Forst ett par uppradade punkter med ack sa viktig info:

- Tack for alla kommentarer, jattekul att folk laser, annu roligare att fa halsningar. Det tar inte sa lang tid att skriva en mening, men det ger mig motivation till att fortsatta skriva!

- Inlaggen jag skriver kan vara fran handelser veckor tillbaka, jag ar saledes inte i Polen nu utan i det otroligt varma Ungern. Rumanien hagrar imorgon.

- Eftersom inget vad det galler spraket ar enkelt i detta land sa skyller jag diverse sprakliga felsteg pa tangentbordet jag sűtter vid.

- Jag har INTE kopt en bil, inte en ens radiostyrd sadan. Sedan Turku sa har strackorna trampats fram, forutom farjan Helsinki-Tallin.

- Mina skinkor haller normal slathet och kulor (Som svar pa tal till diverse kommentarer fran skinkintresserade slaktingar med klocka pa armen)

... Jag vaknade tidigt av att klockan ringde och visade 06.00. Trots denna tidiga timma sa flot ljuset in genom takfonstret till det vindsrum jag hyrt for tva natter med hjalp av min brutalt daliga skoltyska. Haben sie dusch aus der zimmer haben?

Kvallen innan, da jag hittat rummet mitt ute mellan tva byar, sa hade det varit dimma och den kyliga kvallsluften samlades i moln som doljde utsikten for mig, nar jag nu tittade ut genom fonstret sa kunde jag se resultatet av gardagens alla uppforsbackar. Medans jag tryckte i mig en stor bit getost och lite torrt brod sa konstaterade jag att backarna inte varit bortkastad energi.

Med fjallraven pa ryggen och cykelskorna pa fotterna sa vandrade jag ett par kilometer langs den kurviga asfaltsvagen och innan den slovakiska gransen sa tog jag en en lite och geggig skogsstig in i Tatrasbergens nationalpark. Stigen lutade latt uppat och den tata granskogen skymde utsikten, dock skvallrade det klara vattnet i backarna om att man var i fjallmiljo.

Lite klaffsande och stenhoppande senare sa kom jag ut till en stor ang dar en herde vallade en stor skock far. Skrattade lite for mig sjalv at likheten mellan denna farskock och de guidegrupper jag tva dagar innan sag i Krakorw medans jag borjade ga upp for det daggvata graset och in i den forsta rejala lutningen for dagen.

Jag gick langs en bergskamm och da det blev allt glesare mellan traden sa kunde man se sluttningarna at bade hallen. Efter ett tag blev stigen till spetsiga stenar och smatoppar som man fick klattra over. Langst upp fran dessa stenar kunde man se ut over byarna omkring berget samt skymta en och annan topp bland molnen som kretsade kring dem under denna annars sa klarblaa himmel.

For att komma vidare langs lederna sa vandrade jag ned for kullen och gick i skog och ormbunksdjungel vidare, hoppade over ett par backar och fyllde upp min petflaska med vatten i den sista av dem innan jag foljde stigen uppat.

"Kan man dricka kranvattnet pa hotellet?"

Da traden slutat att vaxa sig hoga bredvid mig sa foljde stigen en enorm ang av enbuskliknande vaxter som strackte sig upp i axelhojd. Barren kittlade mina armar medans jag vandrade frammat, blicken standigt sokande efter den bergssjo som enligt kartan snart skulle uppenbara sig framfor mig. Nastan precis samtidigt som buskhavet tog slut och jag borjade vandra langs enbart stenar sa skymtade jag sjon, vattnet var glasklart och speglade den bla himmeln over mig. Backar rann ned fran topparna som fanna runt dalen och vattnet porlade under de stora bumlingarna som jag vandrade over. Framfor mig hade jag flera toppar som spretade hogt upp med vad som sag ut att vara lodrata vaggar, bakom mig var utsikten milslang, over skogar, byar och staden Zakopane som jag sa rebellsikt struntat i...

Innan jag borjade min fard uppat sa skvatte jag av ansiktet i det iskalla vattnet och drack nagra munnar med hjalp av mina hander. Jag kande vattnet rinna ned i magen da jag satte fart mot topparna. Jag funderade pa hur vadret skulle bli for dagen medans jag vandrade den slingriga stigen fram. Vaderleksrapporten hade nagon dag innan forutspatt enbart sol, men da topparna var drankta i ljusgraa moln och med erfarenheten fran blixtsnabbt skiftande bergsvader i bagaget sa var jag lite orolig. Jag hade i min dumhet raknat med fint vader och enbart packat solkram och en lattare vindjacka. Mina skor var redan blota av backarnas vatten och grasets dagg och hur de skulle klara vandring nagra mil till i sur terrang ville jag inte tanka pa. Sa jag gjorde inte det heller utan stannade upp vid den forsta snon. Tog en sjalvutlosarbild och sag darefter den forsta maniskan sedan herden 2 timmar senare.

Vad ar nu detta? Sno pa min sol-och-badsemester??!

Nu borjade det att luta rejalt, jag fick ta manga och korta pauser och satta mig ned pa stenarna som bade kantrade och VAR vagen. Da man satt ned och tittade ut sa blev man slagen av tystnaden. Det var sadar tyst sa att man tror att nagon ar fel pa horseln. Vinden stoppades av alla moln och inte ens den andra mannen jag sag langt dar nere i dalen kunde frambringa nagon ljud som var horbart. Provade att tryckutjamna men det hjalpte inte, fortfarande samma tystand. Det ar alltsa sa har som total tystand later. Valbehovligt for oronen som 24 timmar innan hade fatt sta ut med langtradare efter langtradare langs de polska motorvagarna ut fran Krakow.

Bild pa toppen fran botten, sa att saga...

Den sista biten var stigen bland sa hoga stenar och sa slingrig sa att man flera ganger fick sta och kika efter hur det fortsattem ibland kom man in pa sidorspar men efter lite spejande sa var man snabbt pa banan igen. Ibland fick man ga tillbaka och finna "stigen" da den vag man foljde slutade med ett stup. enligt kartan sa skulle slutet pa denna stig vara vid en bergskamm med en enorm utsikt och tva mojligheter till att fortsatta och denna vetskapen gjorde det enkelt att fortsatta, trots ganska sa slitna ben och framforallt knan.

Vart tog vagen vagen? In i dimman?

Da det bara var en lite bit kvar sa kom jag in i molnen och i deras fuktiga omgivning sa vandrade jag ett par hundra meter, stigen bara synlig ett par meter frammat.

For Er lasare som vill se nagot jamforbart sa rekomenderar jag Glasogonsjoarna i Boras.

Val ute i molnen sa skymtade jag en skylt, toppen pa kammen! Jag drog en lattnades suck da solens starka stralar lyste pa skylten dar ovan molnen och nar sista steget i uppforsbacken var taget sa blev jag staendes ett par minuter da jag var helt slagen av utsikten. Snokladda spetiga toppar, ett par smaragdgrona fjallsoar, dalar som lag inklamda i bergmassiven och slatter som strackte sig ned fran berget och bort till hoisonten.

Enebarabuske-akern jag namnde tidigare...

Jag drog fram mitt bensinkok och den nast sista av de millitarmatspasar som jag fatt av en forsvarsmaterialstjalande klasskamrat och med den vackraste av miljoer omkring mig sa slukade jag en portion Ris med Basilika pa nolltid. Nu borjade det bli tatt med vandrare pa kammen, vi var hela 3stycken dar uppe och de tva andra valde samma stig. Ett vagval som jag hade framfor mig.

Jag hade hittils vandrat snabbare an vad jag, och avstandsraknaren fran kartan, raknat med och hade saledes med tid. Dessvarre hade jag inte med mig tillrackligt med proviant da de fa stallen jag passerat enbart salde getost och hemslojd. Valen var foljande:

-Ga ned pa motsatt sida bergskammen som jag nyss passerat och komma till en bergsstuga varifran jag sedan har 15 kilomter till mitt rum. En relativ enkel stig med vacker utsikt ned mot dalen med sjoarna.

... eller det betydligt mer lockande...

-Folja bergskammen och vandra upp och ned langs spetiga toppar, kala bergssuttningar helt utan gras och med flera toppar pa over 2000m for att sedan vandra ned lite langre bort i samma dal. En led med flera varningstrianglar i kartan och som klassades som "Riskfylld vag".

De som kanner mig val listar nog ut vad jag valde. Och ni som inte gor det kan nog gissa er till samma svar. Hur det gick kan ni lasa om i nasta inlagg som antagligen kommer senare idag...

Lamna garna en kommentar!

Gött att höra från dig igen! Trodde faktiskt på inlägget på Fejjan där det stod att du blivit med bil. Lättlurad.

På lördag styr familjen Albinsson kosan mot Kroatien, vi ska dock åka bil, inte cykla! Så om du är i östra Tyskland den 31/7 kanske vi kan knö in dig i Audin så du kan få snålskjuts hem!

Kram på dig

du är otrolig.Jag är impad av din energi.Helgen tillbringade vi med dina föräldrar och syster .Vi åt och drack som vanligt.Vihade kanonväder och jättemysigt.Var rädd om dig kramar från Espevik

Ruggigt bra Ulrik! Riktigt bra. Jag läser så ofta jag kan så skriv på. Trodde benhårt på att du gav upp och skaffade bil... om det hade vart jag som cyklat så hade jag nog börjat kolla på bil i olsfors... i höjd med flugger hade jag haft en.

Fantastisk reseskildring,som att läsa en bok:))!Du har aldrig tänkt att skriva ner dina reseskildringar o ge ut som bok så alla kan få läsa? Kämpa på!