blondinulrik

Jag vaknade upp tidigt av min vackarklocka, utanfor taltet var det fortfarande ganska skumt och solens stralar hade inte natt over kullarnas toppar. Just av denna anledning, solen alltsa, sa hade jag valt att ga upp vid denna tidiga timma. Frukost intogs och snart darefter lag taltet fuktigt nedtryckt i min framvaska.

Jag trampade over den slitna bron dar asfalten pryddes av komockor och trampade genom den tysta byn dar jag dagen innan fyllt pa bade vatten och tunnbrodsforradet. Vagen gick langsamt uppat sa gott som hela tiden och jag kollade ned pa kartan som jag fast pa styrvaskan - fortfarande ett par mil kvar till dagens, och resans, hogsta bergspass.


Allteftersom kilometrarna blev till mil sa blev traden till buskar och kullarna blev till berg. Jag stannade till i en till synes oandligt lang uppforsbacke och fyllde pa med annu mera frukost och nar jag snart darefter kande hur gardagens kvallsmat tryckte mot sadeln sa boprjade jag speja efter bra avstjalpningsstallen, sa att saga...

Vagen gick lite langre fram in i ett skogsparti, valdigt ovantat pa dessa hojder, men da skogen kryllade av skogsarbetare sa fick de kroppsliga behoven vanta ytterliggare...

Efter skogen vantade en nedforsbacke, faktiskt sa ar just nedforsbackar det sista man vill ha INNAN ett bergspass da man enbart vill stiga i hojd, hur som helst sa var det skont att ha vinden kyligt flasktande medans solen gick upp over topparna i ost och borjade sin dagliga rutt over den klarbla himmeln.

Terrangen var oppen och man kunde se flertalet bergsbyar langs med ravinen som lag pa min vanstra sida, et par kilometer bort. Narmare an sa, det vill saga ett par hundra meter, lag en bensinstation som nu kom allt narmare.
Jag stannade till vid stationen och gick in i det 'kontor' som alltid finns i turkiska besninstationer. Jag blev visad ett par trappor upp, efter att ha fragat om toaletten, och fick dar lamna av min last i vad som var en minst sagt var en deprimenrande syn...
Efter avlastningen sa ville jag snabbt dra ivag, men det gick inte for sig minsan. Kontorsmannen tog i hand, jag fick sitta ned vid hans skrivbord och vi holl nagon slags konversation pa 3sprak medans hans son plockade fram oliver, bord, ost och, givetvis, te!


Efter denna, till rakningen tredje, frukost for dagen cyklade jag ned i den ravin som vagen nu skulle folja et par kilometer. vagen lutade latt uppat och vid min sida hade jag en fjallback samt hoga bergstoppar som spretade upp mot himmeln och skyddade mig mot solen. I min korriktning kunde jag se ett berg, sakert runt 3000m hogt och av kompassen att domma sa var detta berget som gransade mot Georgien, min planerade fardvag...

Val framme vid bergets fot sa kunde man se en liten by som skymtade langt langt upp pa berget, bara dess topp. Fran mina svettiga ben och upp till denna by kunde man se vagen slingra sig fran ost till vast, standigt stigade och med enbart oppna falt som omgiving. En skylt informerade ironiskt om att det var en brant vag. kul.


Jag fick nu trampa uppat och vaxeln lag standigt pa mellandrevet, det vill saga en latt vaxel, och jag holl sallan mer an 7km/h da jag fran sadeln guppade fram och tillbaka. Trafiken var lag och det var sa gott som knapptyst omkring mig da jag stannade, man horde bara herdarna och hobargarnas rop, kornas romande och en traktor langt i fjarran.
Solen stod nu gabnska hogt pa himmeln och det fanns inte skugga nagsonstans, jag stannade flera ganger for att vila men solen varmde mig likt forbannat obonhorligt. Vagen svangde till slut bort fran riktningen mot toppen och jag trampade nu mot vastsidan av berget istallet for mot sjalva piken. Efter oandligt med kurvor, varav varenda en 'borde vara den sista' sa var jag pa toppen.


En enorm utsikt uppenabarde sig at bade hallen och jag sag nu framfor mig, for forsta gangen, det som maste vara Georgien. Jag var pa toppen av passet, resans hogsta uppcyklade altitud pa 2540m (ca 400m hogre an Kebnekaise).
Medveten om att jag bara var 2mil bort fran denna slutdestinationens land sa borjade jag rulla nedfor. Vagen var i ganska bra skick och emellan alla kurvor kunde jag latt komma upp i 60km/h.


Denna kansla var underbar, att veta att jag var pa vag till ett 'dromresmal', att kanna vinden blasa kallt denna annars sa heta dag och bara flyga fram over asfalten, liggandes likt en motorcyklist i kurvorna.


Allt gott har dock en ande och jag fick till slut vaxla ned och borja trampa uppat till Posof, sista anhalten i Turkiet. I Posof handlade jag lite frukt och en glas, eller frukten fick jag gratis i affaren av forestandaren av ren vanlighet. Mat intogs och sedan cyklade jag vidare uppat. Vagen var nu i samre skick och jag borjade bli trott, det hade nu uppenbarat sig ett par elaka askmoln pa himmeln och varmen var tryckande.


Det var en slitsam tramptur till gransen och procedurerna var snabba pa bade sidorna, dock ganska kall och otrevlig pa den Georgiska sidan. Turkarna log dock, som vanligt!

Ett par passtamplar senare cyklade jag in i Georgien istallet for en skylt som sa "Welcome to Georgia' sa fick man ett annat bevis pa ett man entrat ratt nation, vagkvaliten... Asfalten blev till rullgrus med tennisbollstora stenar och trots detta undrlag sa var jag glad, jag ver i Georgien!


Innan den forsta byn fick jag annu ett valkomstmeddelande da en lada, fylld av en familj, korde om mig och vinkade och ropade. Kul! I Skrivandes stund ar det inte lika kul da detta hander med ca var tredje bil man moter varje dag....


Jag cyklade genom ett par sma samhallen innna jag kom till staden som jag tankt talta i narheten av. Det som slog en direkt ar denna speciella kasla som jag fick da jag kom till den forsta byn. Sakert halften av alla hus kanns overgivna, vissa ar det, medans andra ar bebodda trots dess bedrovliga skick. Man kan saga att Georgien ger en den oststadskansla ni tror att ni fick nar ni bussade igenom en forort till Budapest eller Prag men som ni skulle revidera vid ett besok i detta land...  Klimatet ar dock annorlunda och alltihopa kandes valdigt nytt.
Estland ar likt Lettland, Slovakien paminner lite om Polen. Men Georgien var lite av en chock. Eller mer en kick. en bra sadan.


Glad som en lax tog jag ut pengar fran en ATM och med en kolsvart himmel over mig sa bestmade jag mig for att skippa taltningen. Hittade snabbt ett Hotell dar jag, av en slump, traffade agarinnan som gav mig en kraftig rabbat samt ett trevligt samtal. Jag la mig direkt pa badden med de svettioga kladerna pa, tittade upp i det 5 meter hoga taket i det gamla kommunisthotellrummet och somnade dareter direkt.

Vaknade upp runt 00.00 och duschade och skrev i anteckningsboken: 10/8 - Cyklade in i Georgien...

Det kan vara stavfel har, hinner tyvarr inte lasa igenom vad jag skrivit... Lamna en kommentar, sa ar ni hjartans goda!