Tbilisis huvudlosa lejon...
'Antligen nedforsbacke!' tankte jag medans cykeln borjade accelerera. Jag hade Tbilisis stadsbild framfor mig och den kom bara narmare och narmare. Kvalssolen lyste pa fran sidan och hade jag inte haft mina solglasogon pa mig sa hade jag knappt haft nagon sikt alls.
Nagra rejala lagenhetskomplex passerades pa vanstersidan, vissa lagenheter bebodda, andra sapass utrivna att hela frontvaggen ut mot vagen fattades. Klader som hanger langs strack fran balkong till balkong och runtom husen de ack sa vanliga odehusen, antingen gamla och fallfardiga kakar som sett sina basta dagar eller sa halvbyggda ruiner som inte ens fatt en chans...
Jag stannade langs en all'e och tog fram min anteckningsbok dar jag plitat ned en beskrivning jag fatt av Lars Bengtsson (Se hans grymma hemsida har!). Jag rev ur sidan samt en annan sida dar jag fatt adressen till samma stalle av nagra vanliga tjejer fran det turkiska taget jag tog tidigare i veckan.
Nagon karta hade jag inte fatt tag i och jag hade ingen aning om stadens storlek. Det jag hade att ga pa var:
Nagra rejala lagenhetskomplex passerades pa vanstersidan, vissa lagenheter bebodda, andra sapass utrivna att hela frontvaggen ut mot vagen fattades. Klader som hanger langs strack fran balkong till balkong och runtom husen de ack sa vanliga odehusen, antingen gamla och fallfardiga kakar som sett sina basta dagar eller sa halvbyggda ruiner som inte ens fatt en chans...
Jag stannade langs en all'e och tog fram min anteckningsbok dar jag plitat ned en beskrivning jag fatt av Lars Bengtsson (Se hans grymma hemsida har!). Jag rev ur sidan samt en annan sida dar jag fatt adressen till samma stalle av nagra vanliga tjejer fran det turkiska taget jag tog tidigare i veckan.
Nagon karta hade jag inte fatt tag i och jag hade ingen aning om stadens storlek. Det jag hade att ga pa var:
"Marjanashvili Metrostation. Turn left and go along the street. Turn left again at the Russian church. The third building. Entrance between stonelions. Third floor. Irina Japaridze. Ninoschvili 19b”
Jag trampade vidare i den allt mer tilltagande trafiken. Lastbilarna dundrade forbi och med svetten rinnandes nedfor pannan sa forsokte jag navigera genom de mest ologiska korsningar och rondeller jag hittils skadat.
Det skulle finnas nagon turistinformation vid en rondell jag skulle passera, hade nagra engelsman sagt, men nagon sadan fanns inte. Ingen information alls. Passerade en skylt som pekade mot 'Centrum' och foljde denna.
Atskilliga korsningar kom, men ingen mera skylt. Jag borjade fraga folk efter 'Centrum', 'Centra', 'Central' och liknande versioner men alla bara skakade pa huvudet. Har Tbilisi ens ett centrum? och vad heter det i sa fall pa Georgiska? Om jag far reda pa vad det heter, kommer jag ens kunna uttala det?
Jag fragade minst 15 personer och alla sag ut som fragetecken. Jag borjade fa slut pa energi och kvallsolen slukade den lilla ork som fanns kvar.
Till slut kom en skylt, men den var sa hogt upp i traden att den inte gick att utlasa. I alla stader jag besokt hittils har vagen till centrumet varit sjalvklar, men har var det ingen sjalvklarhet. Massa smatorg, men ingen riktig 'centrumkansla'.
Snabbt bestamdes jag mig for att folja floden och efter att ha cyklat slalom baldn bilar och langtradare sa kom jag fram till en park dar massvis av konstforsaljare fanns. Antligen en punk som kanns central!
Genom att fraga folk vid varenda korsning mellan parken och den tunnelbanestationen jag hade skrivit ned sa kom jag till slut fram till stationen. och inte bara det, ett MC-Donalds fanns det dessutom. Hur trist det an ma vara med Mc-Donalds sa var det nu en bra indikator!
Jag stannade vid en grupp poliser som pekade ut ratt gata och val framme vid hus 19B sa svange jag in genom grinden och blev lattad vid synen av de 2 huvudlosa lejonen som vaktade entre'n. Ingen skylt, ingenting liknande.
Cykeln lastes och jag kankade upp vaskorna till vad som verkar vara Tbilisis enda vandrarhem. Dar mottes jag med massvis av fragor fran de andra resenarerna och en tjej konstaterade "Du ser totalt utmattad ut!".
Jag fick ett rejalt mal mat som fick mig pa benen igen och av husfrun sjalv sa fick jag lite Georgisk Brandy.
Vandrarhemmet ar en blandning av Irenes hem och ett hostel och stora pampiga mobler i kommuniststil pryder varje rum.
Jag somnade gott, trots varmen, efter en dag lika unik som varje dag i Georgien...
Det skulle finnas nagon turistinformation vid en rondell jag skulle passera, hade nagra engelsman sagt, men nagon sadan fanns inte. Ingen information alls. Passerade en skylt som pekade mot 'Centrum' och foljde denna.
Atskilliga korsningar kom, men ingen mera skylt. Jag borjade fraga folk efter 'Centrum', 'Centra', 'Central' och liknande versioner men alla bara skakade pa huvudet. Har Tbilisi ens ett centrum? och vad heter det i sa fall pa Georgiska? Om jag far reda pa vad det heter, kommer jag ens kunna uttala det?
Jag fragade minst 15 personer och alla sag ut som fragetecken. Jag borjade fa slut pa energi och kvallsolen slukade den lilla ork som fanns kvar.
Till slut kom en skylt, men den var sa hogt upp i traden att den inte gick att utlasa. I alla stader jag besokt hittils har vagen till centrumet varit sjalvklar, men har var det ingen sjalvklarhet. Massa smatorg, men ingen riktig 'centrumkansla'.
Genom att fraga folk vid varenda korsning mellan parken och den tunnelbanestationen jag hade skrivit ned sa kom jag till slut fram till stationen. och inte bara det, ett MC-Donalds fanns det dessutom. Hur trist det an ma vara med Mc-Donalds sa var det nu en bra indikator!
Jag stannade vid en grupp poliser som pekade ut ratt gata och val framme vid hus 19B sa svange jag in genom grinden och blev lattad vid synen av de 2 huvudlosa lejonen som vaktade entre'n. Ingen skylt, ingenting liknande.
Cykeln lastes och jag kankade upp vaskorna till vad som verkar vara Tbilisis enda vandrarhem. Dar mottes jag med massvis av fragor fran de andra resenarerna och en tjej konstaterade "Du ser totalt utmattad ut!".
Jag fick ett rejalt mal mat som fick mig pa benen igen och av husfrun sjalv sa fick jag lite Georgisk Brandy.
Vandrarhemmet ar en blandning av Irenes hem och ett hostel och stora pampiga mobler i kommuniststil pryder varje rum.
Jag somnade gott, trots varmen, efter en dag lika unik som varje dag i Georgien...
Kommentarer
Postat av: Lars
Hahaha! Ja, där har du ju stenlejonen! Kul att se dem igen!
Ett slags centrum har du ett par kilometer ifrån där du bor. Tror att det bara var att gå från vandrarhemmet ut på huvudgatan förbi mac donalds och så fortsätta över en bro och uppför en backe till ett annat macdonalds...typ.. inte mycket till centrum heller iof - mer en huvudgata. Men nu har du ju internet så då har du väl googlat fram en stadskarta vid det här laget.
Du kommer väl skriva om cyklingen ifrån Kars också va?
Postat av: Jossan
Gott att höra att du har det bra, jag har sett fram emot en uppdatering!
Postat av: Ann
Härligt att få höra att du lever! Jag blir alldeles matt av att läsa om ditt äventyr!!!
Ha det bra, kram
Postat av: Elin
Ååå :)
Postat av: Inger Karlsson
Skönt att du hittade fram o att du fick lite mat o "bränsle"
Trackback
