blondinulrik

Denna historia tog ett tag att plita ned samt att ladda upp bilderna, sa kommentarar fran er som laser uppskattas oerhort mycket!

En 1.5 veckor gammal historia nedklottrad pa ett par servetter under en regnig dag pa ett caf'e i Riga...

"Some vitamins for the trip?", Ivars holl fram en nave jordgubbar och jag tackade for baren, frukosten och harbarget, gick ut ur den gamla villan i akta Sovjet-stil och borjade att trampa.

Malet for dagen var Gauja National Park, ett stort skogsomrade runt den slingrande Gaujafloden och det enda backiga omradet i Lettland. Resans forsta "maste" pa min lista. En storskalig karta for den storslagna naturen hade inhandlats for att lattare kunna folja diverse smavagar och stigar och darmed komma naturen narmre.

Da jag svangt av motorvagen och passerat parkgransen sa var det slingriga grusvagar som tog mig fram genom angslandskap som allt oftare avbrots av skogspartier och sma sankor dar vatten rann fram.
Da jag cyklat nagon mil sa uppenbarade sig floden; Bred, pamig och lugnt flytande forbi strandkanten dar jag stod ett par meter upp over vattenytan. Floden har runnit har sedan urminens tider och under manga ar gravt sig nedat i den kalkrika berggrunden och lamnat en stor spricka med vackert svarvade vaggar efter sig.

Lite senare langs vagen sa passerades floden for forsta gangen och da over en smal hangbro som gungade likt en farja i vinden, en lugn och langsam takt.
Under tiden som jag tuggade i mig en nave russin sa studerade jag kartan och bestamde mig for att cyla genom staden Csesvic som lag en kort omvag fran floden och sades ha en fint centrum med en hop gamla byggnader.

Val framme i staden sa slutade solen att lysa och de graa molnen borjade att hopa sig. Jag rullade fram over kullerstengatorna och stallde mig under taket till en stormarknad. Val inne i affaren sa inhandlade jag diverse matvaror for att ha det kommande dygnet, planen var namligen att jag skulle campa nagonstans i urskogen bredvid floden. Jag forsokte att vanta ut regnet i sakert en timme men bestmade mig till slut for att trampa ut i det blota.

Tros regnet sa var det inte speciellt kallt och vinden var obetydlig. Jag kunde darfor njuta av landskapet trots en ganska skumpig resvag och ett ganska sa sarjat arsle.

Jag forsokte att folja en mindre bilvag langs floden men jag sag inte nagot vatten alls utan enbart skog och sma stugor och till slut var jag framme vid nagot slags djurreservat. Hagnet hagrade inte sa mycket, jag vill se djur i det vilda och om inte annat sa har jag nara till Boras djurpark dar hemma. Jag skippade darfor reservatet och forsokte fa reda pa en bra rutt av en dam i hagnets reception. Hon pekade pa en mountainbike-rutt som var markerad pa en vaggkarta och sa "Yes, good bike" och pekade sedan pa mnin cykel. Jag hade nu tva altenativ, en rutt via smastigar langs med floden eller en vanlig bilvag en bit darifran. I vanliga fall hade jag garna cyklat in pa mountainbikestigen utan att tveka men med 5 vaskor och over 20kg last pa cykeln samt asfaltsdack sa blev valet nagot svarare...

Jag valde alternativ 2 till slut anda, lite overmodigt kan tyckas, men samtidigt sa kunde jag inte gora nagot annat da jag var sa nara. Jag kunde inte noja mig med att se floden fran en asfakterade bilbro nan gang ibland. Och jag var ju har for att se naturen, inte sant!?

Stigen var de forsta kilomterarna helt ok, lite halkiga rotter och spetsiga stenar men inget som inte gick att cykla over med lite teknik, dessutom skyddades jag fran regnet av de manga och stora tradkronorna som lag likte ett tak over stigen. Ytterligare ett par kilometer senare forsamrades vaglaget rejalt, sandstrandssand kom i langa partier och gjorde det omojligt att cykla och jag fick slita som ett djur da jag ledde mitt ekipag genom flodbaddens playa. Prova att cykla pa en sandstrand dar hemma, satt sedan 10 stora mjolkpaket pa cykeln och forsok igen. Thats more like it!

Partierna dar jag ledde cyklen lagvackert vid flodens kant, men det fanns en nackdel, en stor sadan; Mygg! Jag kunde knappast sta stilla innan jag hade kryp over hela mig och detta gjorde att jag fick forsoka smaspringa genom sanden och sedan darefter spurta upp till en myggfri hastighet igen, samtidigt som vansterhanden konstant piskade bort de sma liven fran mina leriga ben. Det gallde ocksa att halla pulsen ppe for att inte kanna av sticken och kliandet sa mycket, sa aven darfor var jag tvungen att skynda mig genom dessa passager som kunde vara upp till 100m.

De sista kilometrarna innan platsen dar jag tankt campa sa blev stigen bitvis rejalt brant och jag fick leda min tvahjuliga van flera ganger, oftast fick jag backa och ta fart for att komma upp i spring-hastighet for att orka upp for de korta, men branta, partierna. Vid ett tillfalle fick jag koppla loss amtliga vaskor och forst springa upp med cyklen och sedan ned igen for at hamta packningen. De flesta branta nedforsbackarna fick jag bromsa mig igenom etftersom underlaget var for guppigt for att kora fort i och lutningen var sa rejal att jag ofta satt pa lggunderlaget som var faststpannt bakom sadeln.
Trots att det var otroligt jobbigt sa var det trots allt de branta backarna som utgorde konurerna i naturens kulisser; Sma raviner som plojde fram genom urskogarna och hav av ormbunkar som fck skydd av regnet fran angande grenar. Den fuktiga luften och denna miljo gav mig minnen tillbaka fran Kongo-resan for ganska exakt ett ar sedan, temperaturen till trots...

Mitt i ett vatlandsomrade passerade jag ett vattendrag utan nagon spang och jag tvekande en minut under tiden som jag kande efter ifall skorna ar genomsura, villket givevis var fallet, men nar man har flaset uppe och har varmt upp sureten i dojerna sa blir det faktiskt ganska sa ljummet. Myggen tog mig tillbaka till verkligheten och skyndade pa beslutet och med vatten halvvags upp pa vaskorna och med skorna nere i den dyiga backbotten sa lunkade jag igenom det kalla vattnet.

Val uppe ur vattnet forsokte jag fa upp en bra anti-mygg-hastiet igen och sedan kunde jag halla den i ett par kilometer till, anda tills jag kom till en stigkorsning med en skylt. Stigen till vanster berattade att de var tre kilometer kvar till staden Sigulda, den till hoger visade att min camingplats var nara (Campingplatserna i parken ar de enda stallena dar man far talta och bestar av en grillplats och ett bord). Det var riktigt lockande att ta till vanster, hitta ett rum eller en camping att fa en duch pa och sedan somna gott. Samtidigt var det lockande att fa testa taltet, laga den inandlade maten och bada av sig svetten och leran i den vackra floden. Den senare alternativet vann en enkel match och jag cyklade forbi skylten och korsdade en ang ett par hundra meter, direkt nar jag kom ut fran angen sa markte jag att regnet okat rejalt sedan jag trampade in under skogens tak for dryga 3 timmar sedan och de fuktiga grasstrana som tackte stigen kittlade mina ben hela vagen fram till kvallens campingplats.

Jag parkerade cykeln, tog av vaskorna och borjade grava efter taltet. Kande ur det borjade att lia mer oc mer pa benen oc armarna och efter mindre an en minut sa var det extremt. Man kunde liksom kanna myggen och insekterna innan de ens landat, som langsamt fallande sno mot bar hud ungefar. Jag har aldrig, varken i Afrika eller Norrland sett en sadan armada av insekter.
Jag ger dock inte upp sa latt utan fortsatte att grava i vaskan eter taltet. Bara ett ogonblick senare flyttade jag blicken fran vaskorna och till benen for at borsta bort de extremt irriterande krypen som holl pa att driva mig till vansinne, sag sag da ett insektsbett pa ena knaets sida och hur blod rann fran knat, forbi alla myggen som fargade benen morka, och ned i skon. Det hade nu gatt hogst 2 minuter sedan jag stannat och jag holl redan pa att bli tokig. Jag stirrade ut i ingenting och efter en stund sa kom jag tillbaka till verkligeten; Renget sag inte ut att avta pa lange, jag visste da inte ur myggsakert talet var och att laga mat skulle vara en omojliget trots det rejala proteintillskotet som myggen troligen skulle utgora. Visst ville jag campa och vara en sann naturnord, men samtidigt sa reser jag inte for att plaga mig....
Jag slangde saledes pa vaskorna pa cykeln, plojde snabbt tillbaka over angsmarken och vid skylten var valet nu enkelt; Mot Sigulda!

Efter bara sisadar hundra meter sa trodde jag inte mina ogon. En uppforsbacke till synes utan slut var framfor mig. Branen var utan overdrift som en rod skidbacke och mer eller mindre helt sonderregand och geggig. Jag borjade genast att leda cykeln och allt eftersom myggen frossade pa mtt blod sa upptackte jag att det var en omojlighet.

Stigen var formad likt ett V och dar det var gegga och lera sa gick det att med sina urkrater dra och putta cyklen uppat, daremot pa de meterlanga passagerna dar det var tillplattad lera var det omojligt. Underlag likt blankis gjorde att det blev "ett steg fram och tva tillbaka". Den tata skogen bredvid gav ingen mojlighet till sidokorning och efter att ha kliat sonder mig sa kom jag pa en teknik. Jag putte cykeln frammat, da den var en halvmeter over mig och mina armar var stracka till max sa holl jag inne bada bromsarna och drog mig uppat och frammat med cykeln som ett ankare vilades mot en tvald rot eller sten.

Nu var det ett steg frammat och ett halvt tillbaka som gallde och med denna metoden kom jag till slut fram till ett trad som jag kunde luta cyklen mot och samtidigt vila mina sma pojkarmar. Jag at snabbt upp ett apple for att fa energi till den sista biten som man nu kunde se kronet pa.

Studerade myggen och sopade konstant undan dem. Efter 5 sekunder sa kunde man sla ar som helst pa benen och med sakerhet traffa ett par stycken, eter 10 sekunder var benen elt svartprickiga likt GBs Chokladkrossglass och efter en halvmint sa borjade man att se suddigt pa grund av myggtatheten. Jag sag nedat och det var sapass brant att jag var radd for att tappa greppet och halka tillbaka, jag sag uppat och insag att det efter den sista halvan kunde vara annu flera backar likt den jag nu stod i. Sa till mig sjalv att jag nagon gang kommer att titta tillbaka pa det ar overjavliga tillfallet och skratta, knappte darfor en portrattbild och slet sedan for att komma upp runt kronet.

Val uppe pa kronet sa var jag helt slut men fortsatte anda att cykla direkt for att bli av med myggen. Benen pulserade av aktiviteten och av alla bett och efter ett pa meter sa kom jag ut pa en ang och sag et par hustak. Jag forstod att backen maste ha varit den enda lutningen ned i ravinen fran Sigulda och att jag nu inte hade annat an raka asfaltsagar att folja.
Regnet hade nu blivigt till ett osregn da jag rullade in i Sigulda, guideboks-los som jag ar sa hade jag ingen aning om ar jag skulle stanna och jag cyklade runt ett bra tag med det enda resultatet att jag fann ett fullbokat budgetotell som berattade att de var de enda som var relativt billiga i stan.
Jag bestamde mig for att titta in pa nagot som verkade vara ett finare hotell eftersom det var det jag fann forst och jag tankte att det kanske var dags att for forsta angen pa 2 vecor betala for sitt boende, om an et dyrare sadant.
Sat och gjort; Helt dyngsur, med lera over hela mig och med blod och olja upp till knana sa traskade jag forsiktigt in pa den roda mattan hos Pils Hotell och fick reda pa att de hade ett ledigt rum. Av nagon anledning ville de ha betalning i forvag, de kanske tyckte att jag sag konstig ut, vad vet jag...
400 kroner kostade natten och det kandes lite surt. visst, 400sek ar kanske inte sa mycket pengar, men det ar min totala budget for 3-4 dagar pa denna resan.

Val uppe pa rummet sa duschade jag av mig sjalv, mina skor och mina vaskor och tryckte darefter i mig en limpa brod, en burkol och en ask oliver i sangen. Med en nyhetssandning fran Sveriges Prinsessbrollop pa BBC i bakgrunden sa somnade jag gott efter vad som blev en utav de varsta, men aven en utav de basta, dagarna pa resan...

Dagens efter sa cyklade jag till ravinens kant, dar de har en skidbacke och en massa sommarjippon, och tittade for att fa en uppfattning om ur manga hojdmeter skogsbacke egentligen var. Da Sigulda ligger i samma hojd som den overjavlga backen och Gaujufloden givetvis ocksa den har samma hojd sa var detta resultatet;